And so it goes on

Första veckans invägning/mätning gav NOLL i resultat. Nichlas hade dock minskat tre centimeter över bröstet men på vågen syntes ingen, så när som på 0,4 kg. Vi tröstar oss med att det förmodligen var lite "eftersläp" från semesterns moffande och lyxande. Vi är riktigt duktiga i övrigt. Att avstå fårn fika och godis är inga svårigheter men det här med att minska portionerna verkar riktigt knivigt. Det är ju apsvårt att SLUTA äta innan man känner sig riktigt mätt. Jag behöver slå av på tempon när jag äter för att ge magen tid på sig att känna att den är full. Men tid är inget jag har på jobbet. Där slänger vi oftast i oss en macka på stående fot i disken. Sen är magen inte mätt och jag lyckas stoppa i mig diverse annat under tiden vi stänger buffén. Ett annat problem jag har är att jag vaknat vid 4 och vi äter inte frukost förrän vi tidigast halv tio. Däremellan hinner man ju bli ashungtig och dö tio gånger. Äter jag då ordentligt vid frukosten är jag istället inget hungrig vid halv tre då det vankas lunch. SKITSVÅRT att få det att gå ihop när man jobbar.

Träningen går bra i alla fall. Vi varvar crosstrainern med lite WiiSportsActive. Kör i åtminstone fem gånger i veckan så jag hoppas att det ska löna sig i längden!

En annan sak som jag är lite sur över..jag har verkligen ställt till det för mig..är det här med min älskade Pepsi Max. Trots att jag i sinnet är redo att trappa ner på maxen eller kanske skuta helt i veckorna är min kropp inte med på noterna. Resultatet blir en sprängande huvudvärk som oftast blir så illa att det börjar likna migrän med ljuskänslighet och illamående. Jag måste gå på avgiftning. Men att sluta och börja med allt samtidigt verkar inte vara ett vinnande koncept. Ett steg i taget är mitt motto!