7 år

Att fylla sju år känns som en milstolpe i livet. Tänk att vi har en sjuåring i huset nu. Hur häftigt är inte det egentligen? Kalashelgen var över i ett nafs och jag tror och hoppas att födelsedagsbarnet är väldigt nöjd med det som varit. Jag får gå in i mer detalj vid senare tillfälle för nu ska jag snart susa iväg mot jobbet. Däremot har jag blivit riktigt USEL på att använda min kamera. Så bilder är det väldigt skralt av. Det är synd och gör mig ångerfull. Det är så kul att ha bilder att gå tillbaka och kika på...

Nåja, grattis Lucas. Nu är du stor!

Full rulle

Nu har vardagen kickat igång efter sjukdom och vab. Lucas har varit två dagar i skolan och Leia en dag på förskolan. Härliga tider. Nichlas är i Enköping på ATP till imorgonkväll och vi körde en "spontan-visit" hos mormor och morfar nu på eftermiddagen. Det blev pappas ärtsoppa som är så fruktansvärt god att man alltid måste äta lite extra. Nu är magen svullen och rund och jag är mätt som få. Mormor var sen hem från jobbet så morfar fick vara lekfarbror till Lucas stora förtjusning. Här skapas det smurfar i alla olika färger...<3 <3

Syskon

När Lucas var liten avgudade han sin lillasyster. Då hände det allt som oftast att han låg och myste med henne. Det sista året har inte riktogt varit likdant. Leia är större och jobbigare och gör inte alltid som Lucas tycker att hon ska göra. Hon tar även hans saker och har sönder och förstör hans lekar. Ja, sådär som småsyskon är tänker jag. Då värmer sådana här sällsynta tillfällen mammahjärtat lite extra. När de myser och samsas under filten framför tv:n. Lucas blir stolt som en tupp när Leia vill ligga hos honom.

Vi kör vab

Det måste ju vara nåt med den här vintern alltså. Så himla mycket sjukdom som det varit och fortfarande är. Alla möjliga olika åkommor. Det är förkylningar, hosta, lunginflammation, ögoninflammation, öroninflammation och kräksjuka. Vi har vabbat fyra gånger mer än vi vanligtvis hinner göra på ett år. Måtte detta ha ett slut snart. Jag har tröttnat. Två vanliga dagar hann vi med efter Leias sjuka vecka innan det slog till igen. Denna gång är det Lucas tur. Han har huvudvärk, lite feber och har kräkts två gånger. Världens märkligaste sjukdom. Han mådde dåligt i tisdags o kräktes , ganska bra i onsdag och var sig själv på kvällen. Men idag var han sämre igen och kräktes men nu äter han kvällsmat. Febern kom för första gången idag. Den där migränhuvudvärken gör mig orolig och jag får så mycket dumma tankar om hjärnhinneinflammation och sådant.

Nä. Nu får det tusan vara nog!

Ulcerös kolit

För lite mindre än två månader sedan fick jag min allra första diagnos. Här har jag gått runt i trettio usla år utan att ha varit sjuk alls knappt.
Nu lider jag av Ulcerös kolit. Det kan vara värre såklart..det går inte att bota men oftast går det bra att leva normalt med hjälp av rätt mediciner.

Ulcerös kolit är en inflammatorisk sjukdom i tarmen. Man kan ha olika symtom och besvär men vanligast är magvärk, diarréer (tretusen gånger om dagen) och blodig avföring. Ingen vidare värst trevlig sjukdom va?

Jag började märka mina symtom i slutet av augusti. Då hade jag mycket omkring mig med bästisens bröllop och möhippa och så var jag ju i valet och kvalet om jag skulle byta jobb. Stress var min tanke. Men när jag, efter nån månad, började bajsa blod blev jag orolig. Trots det gick jag nästan två månader till med detta. Till slut blev det för otäckt och jag kände att det var nåt fel. Cancer? Jag sökte till vårdcentralen och fick komma redan dagen efter. Och där sattes karusellen igång. Blodprov, undersökningar, remiss till mag- och tarm, ännu mer undersökningar och så ÄNTLIGEN medicinering.

Har ätit min medicin i typ en månad. Känner skillnad men är ännu inte helt bra. Vissa dagar är bättre än andra. Värst är det när jag har väldigt aktiv, t.ex. när jag är ute och springer. Då vill magen oftast inte vara med. Men det börjar faktiskt bli bättre då med. Har ändrat dosen på min medicin och lagt till ytterligare en så nu hoppas jag snart att jag blir helt symtomfri. Var och lämnade blodprov idag. Sex rör blod. De ska testa olika sorters hepatit, blodvärden, levervärden och njurvärden. Senare ska jag också få en lungröntgen då medicinen ibland kan ge olika problem i just lungorna.

Mycket sjukvård för oss i familjen Berggreen har det varit de sista åren. Nu får det snart vara bra!

Peace out.

Akut slut

Äntligen friskförklarade. Leia har varit på förskolan, Lucas i skolan och vi andra har fått jobba båda två. Välkommen vardagen. Vi är så glada att du är här!

Det är ljusare ute på eftermiddagarna. Det är himlarns skönt. En sådan här dag då Nichlas jobbar förmiddag och jag slutar redan 14 så hinner man faktsikt aktivera sig själv och barnen utomhus en stund. Då det varit minus ett tag nu ligger isen blank på sjön. Jag och barnen var och inspekterade den igår. Idag tog vi med skrillorna och pulkan för att åka en sväng. Dock har det ju fallit lite snö under dagen så det låg lite vitt puder på isen. Men den var stabil och slät och toppenbra. Vi hann åka en liten stund innan det blev för mörkt och vi gick hem. Leia vill också ha skrillor och försöker ställa sig på mina fötter när jag åker. Annars funkar det fint att åka racer i pulkan.

Det är sådana här eftermiddagar då jag uppskattar att bo som vi gör lite extra. En hel sjö alldeles för oss själva. Synd att det inte riktigt är så på sommarhalvåret då halva Sverige oftast är här...

På repeat

Finns liksom inte så mycket att skriva om när dagarna ser likadana ut. Leia är fortfarande sjuk. Kan dock se en liten ljusning då och då. Vissa stunder är hon lite piggare och orkar prata lite om det hon ser på paddan. Dessutom har hon fått i sig ett smörgåsrån, som visserligen var på väg upp men som bestämde sig för att stanna kvar i magen ändå. Kiss i blöjan och det är ju bra. Nu är klockan kvart över fem och jag har lagt henne i sin säng. Får se om hon sover till imorgon. I sure hope so!

Det är inte bara hemma hos oss magsjukan härjar. Nu har den öven kommit till mitt jobb. Det är flera stycken som insjuknat sen igår. Nu hoppas vi att alla blir hemma tillräckligt länge så att de är friska när de kommer tillbaka. Vi vill inte ha en epidemi!

Idag har jag varit i stora köket och lagat mat till alla barn på skolan. Kalops. Det blev satan så salt men jag spädde och redde ett par gånger. Tror resultatet blev okej. Bakade knäcke på morgonen också och gjorde toast till frukost. Det är kul i köket. Jag gillar det! Bäst är det när förskolebarnen är ute på gården och kikar in igenom fönstret till köket. Trucker näsorna mot fönstret och kollar in vad jag gör. Sötnosar är de!

Sjukstugan

Fortfarande lika sjuk vår lilla tjej. Läget är ungefär som igår. Fast idag går inte ens isglass ner och det kommer liksom lite från båda håll.  Måtte det gå åt rätt håll snart och att hon blir piggare snarast. Vinterkräksjuka suger. Leia ligger här i soffan bland all plastad frotté, rosig på kinderna. Ibland sover hon men ibland kikar hon på Bolibompa på TV:n.

I övrigt är det snöstorm ute och jag har typ ingen röst. Jag har dock inte ont i halsen och är inte vidare snorig heller så jag vet inte varför. Det går med andea ord lite sådär med löpningen. Det gör mig ledsen. Kanske, bara kanske, ger jag mig ut sen ändå. Fast det skullw ju inte vara så roligt att blåsa bort förstås..

Efter massa kul...

...kommer tydligen massa "okul". Här hemma har vi magsjuka. Det suger. Det är fruktansvärt och precis så illa som jag minns det. Leia är det som drabbats hittills. Jag håller verkligen tummarna för att vi andra klarar oss. Hon är allt annat än pigg och fräsch. Tycker så synd om henne. Hjärtat brister. Nu sover hon i sin säng. Hoppas hon får sova till imorgonbitti och må bättre efter det.

Nichlas fick vara hemma och vabba. Jag är lite stolt över honom faktiskt. Att han inte springer o gömmer sig nånstans när det vankas magsjuka. Det tar sig minsann.

Dagens kids..

Det här med mobiltelefoner och iPads och plattor av olika slag är en väldigt het diskussion. Det har det varit ett bra tag. Vad är det med barn och dagens teknik?
Leia är 2,5 år och har precis upptäckt "paddan". Ibland är det det första hon tjatar om när hon slår upp ögonen på morgonen. Youtube ska det vara och man ska inte titta så noga på klippen utan mest bara frenetiskt byta mellan olika. Sen gillar hon ju böcker också men det är nåt visst med paddan. Undrar om det beror på att hon inte får kolla på paddan så mycket och att hon oftast får ett nej när hon frågar efter den. Att det liksom blir mer spännande när det är förbjudet i vissa lägen. Ja. Fascinerande. Lucas älskar ju också paddan och kollar hellre på den än på film på tv:n....

Ah. Det är svårt. En balansgång. Man vill ju att barnen ska följa med i utvecklingen och att kunna hantera dessa saker är ju viktigt för att kunna fungera i samhället sen. Men samtidigt vill jag ju inte att de ska sitta hela dagarna och glo på klipp och film och spela diverse spel. Nä. Lagom är bäst...

Ny regel

Det har blivit mycket godis de sista veckorna. Hela det här med jul och nyår genomsyras ju av godsaker. Därför har vi nu gemensamt bestämt att varannan vecka, fredag eller lördag, får man äta sötsaker. De helger då det inte är godis så gäller popcorn eller salta pinnar i måttlig mängd. Lucas brukar ha världens godislass varje fredag och jag har länge tyckt att det är ohållbart. Nichlas kanske inte riktigt är inne på samma spår men nu har vi bestämt så här iaf. Vi vuxna har samma regel såklart. (Med undantag för mig som fortfarande brottas med mitt pepsi max-beroende. Men man kan inte förändra världen på en dag.) Vi börjar så här.

Ikväll jobbar pappan så Lucas och jag har legat i soffan och kollat på film. Han har ätit popcorn. Den vänliga jätten hette filmen. En vacker saga som jag rekommenderar...

För få timmar

Dygnet har för få timmar. Kanske beror det på det jag skrev om i tidigare inlägg. Att vi sover oss in på förmiddagen eller så känns det bara som så för att det fortfarande blir mörkt så tidigt. Jag hinner inte allt jag vill hinna. Jag viöl hinna åka pulka innan snön försvinner. Jag vill åka skrillor innan isen smälter bort. Jag vill hinna umgås med mina kompisar men också med barnens mor- och farföräldrar och kusiner. Däremellan ska jag hinna städa, tvätta, laga mat och nu ska ju gärna julen väck också. Dessutom har jag lite målning kvar här hemma. Det är fortfarande två väggar som är beiga men som ska bli grå. Och gardinerna i vardagsrummet är 40 cm för långa. Jag satt igår och tänka hur bra jag mådde, att jag inte är speciellt stressad för tillfället. Nu när beslutet angående jobbet är taget och vardagen fallit på plats. Men idag kom stressen som en blixt från klar himmel. Tror att mycket bottnar i att jag inte hinner/kan ge mig ut och springa i den utsträckning jag vill och behöver. Löpningen är som att ladda batterierna. Lite tid för mig själv. Det får mig att känna mig sund och frisk och duktig. När Nichlas jobbar eftermiddag och vi har saker att uträtta innan dess, hinns inte löpningen med. Och jobbar jag på dagen så är det ju också klippt omöjligt. Nej, det blir bättre i vår när det är ljust ute längre och när termometern inte visar hundra minusgrader!

Tröttmössa

De sista fyra månaderna har jag fått testa på hir det är att sova ordentligt på natten. Visst blir jag störd av samtliga familjemedlemmar några gånger varje natt men att slippa ställa klockan på 4 gör ju att jag hinner sova längre. Har det gjort mig piggare? Njaaaa. Jag vet inte det jag. Däremot har jag blivit bortskämd aå de nätterna när jag snittat 5 timmar har jag istället varit alldeles död på morgonen. Snacka om att man är vanemänniska.

Vi som faktiskt fick till lite jullov för barnen i år (jag hade en del komp och Nichlas schema föll sig bra) har verkligen gått bananas vad det gäller att sova. Nu är klockan snart 9 och Leia sover fortfarande, Nichlas likaså. Ändå nattade jag henne som vanligt klockan 19 igår. Så här har det varit sen jul. Vi sover bort halva dagarna. Den enda som oftast är uppe med tuppen är Lucas men han har också passat på att ta några sovmorgnar. Funderar på hur det kommer bli nästa vecka när skolan och jobbet kör igång igen. Klarar vi det tro?

Och så...

...kom vintern när både jul och nyår var över. Det är tjugo minusgrader ute och den första riktigt kalla dagen har passerat. Låt oss säga att det ligger ungefär 15 cm snö på backen. Som vi längtat och nu är det för kallt för att vara ute och nyttja den. Ja, alltid är det nåt och aldrig är man nöjd. Vi var ute igår och körde ett varv med snowracern. Fortfarande inga backar här ute i kärret. Det suger ju lika mycket som förgående år. Vi håller tummarna för att sjön hinner frysa så vi kan testa skrillorna där i alla fall. Lite roligare nu när Lucas faktiskt åker som ett proffs. Han är garanterat bättre än mig ute på isen i alla fall.

Lite surt med så många minus också för att ge sig ut och springa i detta väder är det inte tal om. Då dör jag på fläcken. Har ju precis kommit igång igen efter att ha fått min åkomma diagnostiserad. Men det är en helt annan historia.

På återseende!