Dygnet har för få timmar. Kanske beror det på det jag skrev om i tidigare inlägg. Att vi sover oss in på förmiddagen eller så känns det bara som så för att det fortfarande blir mörkt så tidigt. Jag hinner inte allt jag vill hinna. Jag viöl hinna åka pulka innan snön försvinner. Jag vill åka skrillor innan isen smälter bort. Jag vill hinna umgås med mina kompisar men också med barnens mor- och farföräldrar och kusiner. Däremellan ska jag hinna städa, tvätta, laga mat och nu ska ju gärna julen väck också. Dessutom har jag lite målning kvar här hemma. Det är fortfarande två väggar som är beiga men som ska bli grå. Och gardinerna i vardagsrummet är 40 cm för långa. Jag satt igår och tänka hur bra jag mådde, att jag inte är speciellt stressad för tillfället. Nu när beslutet angående jobbet är taget och vardagen fallit på plats. Men idag kom stressen som en blixt från klar himmel. Tror att mycket bottnar i att jag inte hinner/kan ge mig ut och springa i den utsträckning jag vill och behöver. Löpningen är som att ladda batterierna. Lite tid för mig själv. Det får mig att känna mig sund och frisk och duktig. När Nichlas jobbar eftermiddag och vi har saker att uträtta innan dess, hinns inte löpningen med. Och jobbar jag på dagen så är det ju också klippt omöjligt. Nej, det blir bättre i vår när det är ljust ute längre och när termometern inte visar hundra minusgrader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar