söndag 2 oktober 2016

Det tändes ett hopp i eländet

En månad lite drygt, tog det innan det hände på Lucas skola. Häromdagen blev han serverad mannagrynsgröt förstår ni. Självklart inte gjord på sådant som han tål. Det tog dock 2 timmar innan jag fick ett samtal från hans klassföreståndare. Lucas hade jätteont i magen och var grymt blek om nosen. "Vad ska vi göra?" frågade hon. "Jag hämtar honom." blev mitt svar och sen fortsatte jag med att förklara att han förmodligen kommer behöva tömma magen och därför lär det bli kaskadspyor inom en snar framtid. Jag kastade mig i bilen och brummade iväg. När jag väl kom fram såg Lucas relativt pigg ut. Han förklarade för mig att han mådde bättre men att han inte kräkts. Han var inte heller snorig eller slemmig och inte heller sådär flammig i skinnet som han tidigare blivit. Vi åkte hem. Lucas blev hungrig så fort han klev innanför dörren och åt yoghurt och äpple och smörgås.  Inget kräks.  Magen lugnade sig. Hur kommer det sig? Hur kommer det sig att det denna gång blev en så liten reaktion? En hel portion mannagrynsgröt borde ju ändå gjort Lucas rätt sjuk? Visserligen sa han att det känts lite konstigt i munnen men ingen tömning? Och ingen snuva.  Vågar man hoppas på att detta är ett tecken på att allergin går åt rätt håll? Eller gör man sig själv en otjänst då? Och blir man grymt besviken sen i vår när det är dags för nya tester? Vem vet....