Brevlådan

Den brevlåda som hänger därute bland mina grannars brevlådor, som har vårt namn på sig och vårt husnummer, det kan vara en av de fulaste jag någonsin skådat. Kanske har den varit fin en gång i tiden, för en herrans massa år sedan. Men nu är den ful, knycklig, avskavd och förbrukad. Den hängde där när vi köpte huset och tanken har varit att vi ska byta ut den. Det har liksom bara inte blivit av. Locket sitter inte ens fast längre utan hänger på sniskan. Därför, just därför, blev jag extra glad idag när jag fick motta min 30-årspresent från mina föräldrar. En alldeles ny, fräsch och egendesignad brevlåda. En röd, rejäl med våra namn målade på. Nu ska den bara skruvas upp i raden bland de andra så kan grannarna få beskåda den med avundsjuka i blicken. Mo hahaha...

Nu är jag tant

Min födelsedag har passerat..men inte obemärkt. Igår blev jag alltså 30 år gammal. Jag fick dyra presenter av mina älskade och sång och god frukost. Resten av dagen var en överraskning och jag visste inte alls vad som skulle hända. Jag visste att kidsen inte skulle med och att vi skulle vara borta från lunch fram till kvällningen. Efter att ha lämnat av barnen i Luddingsbo begav vi oss till Vilbergen. Där sammanstrålade vi med mina bästa vänner. Minigolfturnering mellan kvinna och man innan det var dags att styra kosan mot nästa aktivitet. Nu stod det poledance på schemat. Nåt jag pratat om i säkert ett halvår. Jag har varit så sugen på att testa och ni fick jag det. Det var ruskigt roligt och ruskigt jobbigt! Kvällen avslutades med middag på Pappa Grappa innan vi åkte och hem. Födelsedagen blev bättre än jag nånsin kunnat hoppas. Synd att den var så kort men tur att jag råkar veta att det kommer mer firande framöver.
Nu sitter jag här i soffan, 30 år gammal, och fingrar på min nya Fitbit Blaze och imorgon kanske vi hinner skruva ihop min nya gasolgrill.

Årets allergitest

Igår var det dags, för att återigen, besöka allergimottagningen på Vrinnevisjukhuset. En gång om.pret får Lucas komma dit och göra pricktest. Han är duktig han trots att det oftast kliar väldigt mycket. I.pr testade vi ägg, mjölk, gräs och björk. Fortfarande ingen förändring vad det gäller matallergin och gräs är han fortfarande överkänslig mot. Björk visade inga utslag alls så det var ju bra.  Lucas fick även två nya inhalatorer för förkylningsastman så nu slipper vi äntligen den otympliga masken. Känns som om han varit.för stor för den en tag nu. Förutom dessa fortlöper livet precis som det gjorde förut. Och det här med provokation av mjölk verkar vänta på sig ytterligare. Tyvärr.

En dag för barnen

I söndags vaknade Söderköpings alla barnfamiljer till liv. Då var det "En dag för barnen" och gatorna fylldes således av knoddar i olika storlekar och dess mammor och pappor. Jag som jobbade kom hem strax innan 14 så det blev ett kort besök för oss. Men vi hann ändå med det viktigaste. Startade med att spana in djuren på "Sofies gård ". Höns, tuppar, hästar, kaniner och katter i mängder. Rena rama himmelriket för Leia. Sedan vandrade vi ner mot Brunnsparken alldeles lagom för att hinna spana in när "Elektric banana band" började spela. Sedan vidare mot "Smultronstället" frö att senare avsluta vid nya lekplatsen uppe vid Ringvägen. Tre timmar tog det. Leia fick smaka mjukglass för allra första gången. Gör lite ont i mig att hon äter sötsaker men nångång ibland kan lite fika faktiskt vara passande.  Även för en liten tjej.

Ebbas dop

Som jag tidigare skrivit har jag fått ett väldigt stort uppdrag. Ett uppdrag som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har fått äran att bli gudmor, eller Fadder som det så vackert heter nuförtiden. Igår var det dags för kyrkan och Ebbas dop. En stor dag. Allt var så fint ordnat, sådär som det alltid är när det är Tessan som håller i spakarna. Jag fick läsa en liten rad ur Bibeln i mikrofon därframme hos prällen och det gick bra. Rampljuset klär mig må jag säga! Sedan fick vi fika, fika, fik och fika och däremellan lite bebismys. Hoppas lilla Ebba (och hennes päron) var nöjd med dagen och glad över alla fina presenter de fick. Tack för att vi fick vara med och fira.

Tjejhalvan

I torsdags var det, i Norrköping, premiär för tjejhalvan. Samma rutt som grabbhalvan fast åt motsatt håll.  Tjejerna var inte många, kanske runt 270 men killarna var fyra gånger fler. En liten folkfest. Det var jag och 7 stycken till från jobbet som sprang. Inte så många med andra ord men vi som var med var taggade vill jag lova.  Jag hade ett mål att springa de 5 kilometrarna under 25 minuter. Jag hängde på Mathilda från receptionen till en början. Hon är.väldigy vältränad så jag tänkte att om jag sprang i hennes takt borde jag få en bra tid. Vid 3 kilometer tappade jag lite. Uppåtlut är definitivt min svaga punkt! Men jag krigade på och med hjälp av min alldeles egna hejarklack (mamma, pappa och mina barn) kom jag i mål på 25,05. Lite surt att jag inte sprang 6 sekunder snabbare och på så sätt nådde mitt mål. Men jag är nöjd ändå. Alla som tog sig runt är ju vinnare!

Invigning

Igår hade vi invigning av nya badkaret. Det är så fint i badrummet att man knappt vågar gå in. Vi har varmvatten i kranarna och fungerande badkar. Dock fattas duschväggen och gaveln till badkaret. Golvvärmen får inte sättas på förrän om fyra veckor och avloppet i handfatet är trasigt. Men det gör inte så mycket. Känns så lyxigt att kunna tvätta sig ordentligt. Och nu när byggpappen i hallen är bortriven känns huset rent och fräscht igen. Vi som längtat. Det har varit den längsta  renoveringen nånsin. Jag väntar med spänning på den sista fakturan och det ska bli skönt att få påpeka alla småfel som faktiskt blivit på vägen.  Vi har till exempel fått fel fönster.  Skulle haft en med frostat glas men har fått ett vanligt. Jag ser ljuset i tunneln i alla fall och nu dröjer det ett tag innan vi kastar oss in i nästa projekt.

Att fylla 30

30 år alltså. En milstolpe i livet. Att fylla 30. Första gången man fyller jämnt då det kanske inte är fullt lika roligt längre. Inga "viktiga" år kvar att passera...Det känns ändå okej. Tycker att jag är i rätt ställe i livet och att jag ändå åstadkommit det mesta jag velat under mina 30 levnadsår. Jag har träffat min själsfrände och livskamrat och således gift mig. Jag har fått två fina barn. Jag har köpt ett hus men också hunnit med att bo i två lägenheter. Jag har tagit studenten och fått fast anställning. Jag har tagit körkort och köpt bil (ar). Jag har tagit lån på banken. Jag har även hunnit med en massa olika saker däremellan. Visst är det trist att åldras till utseendet. När man blir äldre blir huden liksom lite "ödlelik" om ni förstår? Man är inte längre lika len och slät som förr. Nu menar jag inte att jag är rynkig, för det är jag väl ändå inte? Bara liksom lite "sträv". Lite hängig i kroppen blir man ju också efter barnafödande och sådant men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag har ändå aldrig känt mig nöjd med mig själv.  I övrigt tycker jag nog att det känns helt okej att fylla 30. Med ålder kommer visdom vettni och det kan vara rätt skönt att inte längre kallas för "Lilla gumman" och "fröken" och sådant. Elin 30 år...om tre veckor.

Progress

Nu börjar det likna nåt i vårt badrum. Det är så VÄRT att behöva bajsa i skogen några dagar för fy bubblan så fint det blir. Färdigkaklat på väggarna  (inte fogat). Blev nästan bättre än jag trodde. Vilket lyft för Klarsjökärret 8! Nu längtar jag efter fortsättningen mer än förut om det är möjligt. Spännande när "möblerna" börjar komma på plats sen också. Vi har i alla fall en varmvattenberedare ute i trädgården i en kartong. Måste ta in torktumlaren innan helgen är slut och putsa den ren. Halleluja!

Valborg 2016

Valborg har passerat, kungen har fyllt 70 och månaden vi är i heter maj. Början på nya månaden har bjudit på vårväder. Igår kunde man ha shorts på sig nästan utan att frysa och idag har vi också spenderat hela eftermiddagen ute. Så härligt. Det finns hopp!

Valborgsmässoafton var kort men trevlig. Grillad mat och brasa i Västra Husby. Precis som förgående år. Det är mysigt. Men vi fick dessvärre ge upp innan FYRVERKERIERNA då Leia var dödstrött. Men det kommer fler fyrverkerier..det törs jag faktiskt lova!