Vi stänger frukosten klockan 9.30 och öppnar 6.30. Där emellan skulle vi idag hinna ha 140 vuxna samt 36 frukostsugna barn plus ett par "externa", som det så vackert heter. Dessutom är hotellet i full gång att renoveras här och var och på fredagar kommer byggarbetarna och fyller magen sin med äggröra och prinskorvar. Min kompanjon började klockan sju och då, vanligtvis, brukar det fyllas på i restaurangen med gäster. Så var inte fallet idag. Vi gick där Hannah och jag och väntade och väntade. En gäst här, en gäst där men inte mer än så. När klockan började närma sig nio kändes vi oss en smula nervösa. En halvtimme till stängning och inte en skymt av alla de där gästerna vi väntade på. Tio över nio sa det BOOOOOOM och alla hotellgäster, byggarbetare och barn bestämde sig för att nu var det dags för frulle. Det var.folk och disk överallt och Hannah och jag som dessutom skulle öppna lunchen efter stängning fick verkligen lägga i en högre växel. Det stod bokstavligt talat disk på varenda bord och alla vagnar var belamrade med prylar när klockan var tio. Hur vi bar oss åt vet jag inte men när klockan var elva var disken borta, borden dukade för lunch och lunchbuffé med sallad och dessert framställt. I disken var det skinande rent, maskinen tömd och golven skurade. Halleluja. Det kallar jag racerfart. Och fy tusan vad vi är bra! Jag ger oss en extra klapp på axeln idag...det är vi definitivt värda. Känns ju toppen så här i efterhand men några fler sådana här dagar vill vi inte ha.
Vad.är det förresten med folk som inte kan respektera öppettiderna? Kommer de inte allslfes för tidigt så stannar de alldeles för länge. Hur tänker man när man traskar in i buffén, som är fördragen och där vi står med våra vagnar och försöker jobba, och gräddar våfflor 20 minuter efter att vi stängt? Skärp er för tusan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar