Känns bättre

Idag känns det lite bättre vad det gäller dagisstarten. Utelek stod på schemat idag, något som passar Lucas väl. Han har även valt ut sin "favorit" bladn fröknarna (samma som mig o Nichlas) och henne vill han leka med hela tiden. Han drog omkring henne i handen ute på gården. Skönt att se att han hittat någon som har tyr sig lite extra till. Men jag är fortfarande förundrad över hur de ska hinna med och lära känna honom. Borde personalen inte ha något form av "samtal" med mig och Nichlas så att man får ventilera sig lite och kanske berätta lite om vem Lucas är och vad han gillar och inte gillar och hur han reagerar i olika situationer. Inte kan de väl bara ta allt som det kommer? Samtidigt förstår jag att de har fullt upp med 14 nya små ungar men det betyder väl inte att vi ska bli "sämre" inskolade än de andra? Hm..nja, jag vet inte. Nångång borde väl någon fråga oss nåt..

Imorgon ska vi i alla fall gå ifrån dagis ett litet tag vid uteleken. Det kommer gå bra. Lucas kommer nog inte bry sig sådär jättemycket om vi är borta nån timme. Det ska i alla fall bli spännande. Det är spännande allting med dagis men man känner sig lite utelämnad och osäker. Det är ju det värsta som finns att lämna bort sin guldklimp till främmande människor.

Ska passa på att tacka min kamrater för en god middag ikväll ute i Sjöstugan Kolmården. Det var jättekul att se er allihop och jag tänker jämt att nu får det inte dröja så länge till nästa gång..fast det nästan alltid gör det.