Det är en underdrift att säga att det värmer mamma- och pappahjärtat när nån ger ens barn beröm. Det gör att man fullkomligt smälter inombords. Man blir stolt ända upp i hårbotten. Och man ser till att suga åt sig varje ord som sägs, som en svamp! Vi var på utvecklingssamtal med Lucas idag. Eller han hade egentligen inte så mycket tid att sitta där med oss när lekkamraterna väntade på honom. Men jag och Nichlas hade i alla fall ett samtal med Sarianne. Hon hade nästan bara ros att ge till Lucas och talade så gott om honom. En bra kompis, hjälpsam, ansvarstagande, nyfiken och vild. Hon berättade att Lucas är mycket mån om de mindre barnen på avdelningen, agerar ofta hjälpfröken och växer när han får ta ansvar och känna sig stor. Att sådant som kanske inte alltid klaffar hemmavid eller tillsammans med kusinerna, faktiskt funkar på förskolan visar att Lucas faktiskt LYSSNAR på det vi säger. Det känns så himla bra. Han har dessutom "lugnat ner sig" lite sedan förra året då han allt som oftast hade myror i brallan och lite svårigheter att sitta still och lyssna. Det är något vi pratat om hemma. "Hur ska det gå i skolan sen? Kommer han bli en av dom som sitter bakochfram och uppochner på stolen i klassrummet?" Sarianne upplyste oss om att Lucas är en av de som faktiskt ser till att de andra barnen sitter på sina platser och är tysta. Han lyssnar uppmärksamt och är alltid positiv till samling och uppgifter. Tänka sig.
Det de skulle jobba vidare på i förskolan är att låta Lucas lämna ramarna lite och kanske försöka rucka lite på de kompisgrupper som tagit form nu efter sommaren. Att utmana barnen att leka med andra och således få "testa" på andra roller. Att vara den som bestämmer men kanske också den som tar ett steg tillbaka och bara hänger på.
Tänk att det skulle ta nästan FYRA år för oss att känna att förskolan faktiskt är riktigt bra och att pedagogerna är fenomenala och ger Lucas så himla mycket kunskap och förberedelser för det som komma skall. Och nu ör det nöstan bara ett litet halvår kvar innan förskoleklassen väntar. Jag är så grymt stolt över vår stora kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar