Nu är livet sådär som jag INTE vill att det ska vara. Vi bara jobbar, äter och sover och inget däremellan. Eller det känns så i alla fall. Mest för att jag och Nichlas jobbat om varandra den här veckan och inte varit lediga tillsammans så mycket. Jag är väl medveten om att många har det så men i den här familjen är vi inte vana vid det. Vi är bortskämda med massa tid tillsammans och det känns när den tiden inte längre finns...i alla fall inte nu. Nu väntar julborden för min del och jag kommer spendera den största delen av dagarna på jobbet. Men det är bara en månad framåt och det ska vi klara. Jag tror också att pusslet med scheman hit och dit och ovissheten gjort sitt för stressen. Men det ska ju också bli bättre med tiden hoppas jag. Dessutom är vintern snart här. Vädret är inget kul. Inget man går ut i och leker med en liten tjej som ännu inte kan gå. Och mörkt ör det redan runt fyra. Det finns ingen tid för löpningen som ändå fått en rätt stor del i mitt liv. Men jag ska ta djupa andetag, ta dagarna som de kommer och bara gilla läget. Så här kommer det ju inte vara för alltid. Och barnen har det ju bra. De känner inte av min stress och den största delen har de antingen sin mamma eller sin pappa. Dessutom trivs de ju båda i förskolan och verkar ha det bra när de är där. Det är huvudsaken..att barnen har det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar