onsdag 25 november 2015

Bakslag

Känns som vi är tillbaka på ruta ett. Leia sover som en kratta. Inatt var vi vakna mer än vi sov. På nåt.märkligt vänster hade jag lyckats ändra inställningarna på klockan så den aldrig ringde. Jag vaknade således 70 minuter för sent och hade (för ANDRA gången i hela mitt liv) försovit mig. I panik kastade jag mig upp ur sängen 5.14, 16 minuter innan jag börjar mitt pass på jobbet. 5.48 stämplade jag in. Och låt mig påpeka att jag har en sträcka som tar ungefär 25-30 minuter att åka med bil till jobbet. Jag var snabb. Snabbare än min egen skugga! Som tur var hade jag köket imorse så ingen såg mitt osminkade ansikte och rufsiga hår. Det lyckades jag styla till däremellan frukosten och lunchen runt 9. Haha. Vilken dag. Det gör jag aldrig om igen!

En liten parantes:
Lucas första 6-årstand tittar upp i underkäken. Om två månader är han sex år. Var tar tiden vägen?

Inga kommentarer: