Det är rätt fantastiskt vad man klarar mycket på väldigt lite sömn. Jag vet att jag varit inne på det här tidigare. Jag har varit mamma i snart sex år och aldrig riktigt fattat det här med att småbarnsföräldrar är trötta och aldrig får sova. Nu så här i efterhand har jag förstått att Lucas var någon form av underbarn i många avseenden. Han fann sig faktiskt i det mesta. Han åt bra, sov bra, klippte håret utan gnäll och var en baddare på att borsta tänderna . Nu har vi en helt annan individ i familjen. En som inte alltid är lika samarbetsvillig som hennes bror var. Sömnen är det vi har det jobbigast med nu. Egentligen har hon nog aldrig sovit speciellt bra..förutom nån enstaka kort period. Jag sover sällan mer än 6 timmar och då ofta upphackat och sällan i min egen säng. Jag går upp 4 när jag ska till jobbet och bränner oftast av en 10 timmars arbetsdag innan hemgång. Trots det är jag relativt pigg o fräsch. Det är som om kroppen är inställd på att sova lite mindre än normalt. Inatt sov jag 8 timmar. Det gjorde jag den 11 januari senast och innan då vet jag inte när det hände. Fantastiskt, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar