Mkt på en gång.

Det händer mycket i mitt liv nu. Jag är stressad. Stressad sådär allmänt.  Verkar bli värre med åldern också. När jag är femtio kommer jag förmodligen vara ett nervvrak.

Vi lackar mot jul minsann. Barnen växer så det knakar. Snart har vi en sjuåring i huset. Lucas har snart avverkat en termin på Haga. Han trivs. Har fått många kompisar och jag tycker inte att han är lika trött längre som han var i början. Han längtar efter skolan på helgerna och längtar lite till läxor. Ett halvår kvar sen är det första klass som gäller.

Leia är snart 2,5 år. Hon är fortfarande väldigt
"liten" i sättet. Pratar inte så mycket än. Eller hon pratar massor, hela tiden men inte så man förstår. Många ord kan hon iaf. Sista halvåret har hon lärt sig mycket nytt. Hon gillar att titta i böcker och rabbla namn. Lite senare än average men världens finaste tjej ändå. Vi jobbar på med pottan också men ännu inte så mycket framsteg.

Jag jobbar på på mitt nya jobb. Det känns bra och är kul. Arbetstiderna är fantastiska och barnen är söta. Vi får se vad framtiden har att erbjuda. Har tre pass på Grand denna jul. Tre julbord. Det ska nog gå bra. Nichlas ska dock operera ryggen nu i nästa vecka så då kan jag inte vara hemifrån mer än nödvändigt.  Han kommer inte få lyfta nånting på en månad typ. Så hur vi gör med julgran och allt detta år återstår att se. Kommer bli en tuff tid för oss. Men inget vi inte klarat förut.

I övrigt att jag fått bita i det sura äpplet och gett med mig lite vad det gäller pengarna på sparkontot. Det är jobbigt att se kosingen försvinna. Men nu har vi börjat rusta upp huset lite invändigt.  Nya innerdörrar och ny ytterdörr. En ny soffa och lite färg och annat smått och gott. Det blir fint. Kommer bli väldigt bra när det är klart. Förhoppningsvis kan vi bygga om entrén ute till vårkanten. Och kanske lägga om markstenen också.

Så det var lite om vad som hänt sen sist. Kanske kan bloggen få nytt liv framöver? Den som lever får se....

Bye bye!

Det tändes ett hopp i eländet

En månad lite drygt, tog det innan det hände på Lucas skola. Häromdagen blev han serverad mannagrynsgröt förstår ni. Självklart inte gjord på sådant som han tål. Det tog dock 2 timmar innan jag fick ett samtal från hans klassföreståndare. Lucas hade jätteont i magen och var grymt blek om nosen. "Vad ska vi göra?" frågade hon. "Jag hämtar honom." blev mitt svar och sen fortsatte jag med att förklara att han förmodligen kommer behöva tömma magen och därför lär det bli kaskadspyor inom en snar framtid. Jag kastade mig i bilen och brummade iväg. När jag väl kom fram såg Lucas relativt pigg ut. Han förklarade för mig att han mådde bättre men att han inte kräkts. Han var inte heller snorig eller slemmig och inte heller sådär flammig i skinnet som han tidigare blivit. Vi åkte hem. Lucas blev hungrig så fort han klev innanför dörren och åt yoghurt och äpple och smörgås.  Inget kräks.  Magen lugnade sig. Hur kommer det sig? Hur kommer det sig att det denna gång blev en så liten reaktion? En hel portion mannagrynsgröt borde ju ändå gjort Lucas rätt sjuk? Visserligen sa han att det känts lite konstigt i munnen men ingen tömning? Och ingen snuva.  Vågar man hoppas på att detta är ett tecken på att allergin går åt rätt håll? Eller gör man sig själv en otjänst då? Och blir man grymt besviken sen i vår när det är dags för nya tester? Vem vet....

Hösten är ett faktum

Hej! Minns ni mig? Jag står fortfarande i valet och kvalet angående bloggen. Jag tänker att jag kanske slänger upp ett inlägg då och då när lusten infinner sig.

Tänk att det snart är oktober. Det kan man vissa dagar inte tro. Häromdagen var det sommarvärme. Idag däremot har regnet bara öst ner. Det är mörkt och ruggigt på mornarna och mörkret har lagt sig nästan innan Leia nattat sig.

Dagarna rullar på. Veckorna går snabbt. På nya jobbet har jag kommit in i gruppen bra. Känns fortfarande lite "snurrigt " vissa dagar medan det andra dagar känns toppen! Jag har jobbat där i fem veckor nu. Det jag gillar allra mest är all utomhusvistelde  som jobbet innebär.  Jag uppskattar även rasten, för då kan jag ibland hinna med att springa mina 5 km. Roligast är det på fredagar då jag har skolköket alldeles för mig själv.  Barnen är så söta och goa och man får alltid höra en massa uppskattande ord när man lagat god mat.

För Lucas går det bra i skolan. Han är fortfarande trött om dagarna men jag tror det börjar ge sig lite.  Skolskjutsen funkar också bra och specialkosten också.

Stolt mor o moster

Mellan jobb skola och förskola är det en del aktiviteter som ska klämmas in på en vecka. Själv försöker jag hålla nere dessa grejer medan Nichlas tycker att vi ska åka på allt som erbjuds. Igår var det i alla fall NT-knatet för 2016. Det gick av stapeln i SOK-stugan och eftersom Lucas ofta är med oss och springer där och han är tillräckligt gammal nu för att vara med ville vi inte missa det. Många glada barn, och föräldrar var det som samlades för att springa och heja på sina barn. Lucas hade kusinen Lina med sig men de hade två olika grupper  att springa i. Lucas sprang med pojkar -10 och Lina med flickor -08, 09. Jag tror att Lucas var lite nervös först. "Tänk om jag springer fel eller kommer sist." Men han gjorde varken det ena eller det andra. Dock stod han på näsan vid start men tog sig upp på fötter i ett nafs. Det är snabba och duktiga barn vi har. En tredjeplats tog de båda två i respektive årsgrupp. Inte nog med att man fick festis och vattenflaska och medalj, kniper mN tredjeplatsen får man även en pokal att ta med sig hem. Mäkta stolt. Både Lucas och jag!

Nervös till tusen

I måndags gjorde jag nåt som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag tog ett beslut som kommer att innebära en hel del förändring för mig. Just nu känns det pirrigt, nervöst, kul, jobbigt, spännande och ångestladdat. Jag går omkring som en boll fylld med alla känslor på samma gång som turas om att bubbla upp till ytan.

Imorgon smäller det. Vare sig jag är redo eller inte! Jag ska börja nytt jobb. Japp. Idag körde jag mitt sista frukostpass på Grand och imorgon börjar ett nytt kapitel...

Håll tummarna hörrni!

Vindar av förändring

Det händer mycket i "lilla" familjen Berggreen. Många beslut ska tas, life changing. En höst med mycket pirr i magen. Inte minst idag när Lucas lämnat Kullborgs trygga famn och istället börjat på Hagaskolan i förskoleklass. 24 busiga elever var det som började i Lucas klass idag, nervösa och förväntansfulla. Inte minst vår son. Han har väntat och längtat de sista veckorna av sommarlovet. Äntligen dags. Han är modig och duktig och hittade genast kompisar att leka med. Det var mest besvärande att ha mamma o pappa med de första timmarna i skolan. Imorgon ska Lucas få prova skolskjutsen också. Det blev så mycket bättre än vi trott och nu kan jag släppa iväg honom nästan helt utan en klump i magen. För nu kommer taxin och hämtar honom här utanför dörren och så får han åka raka vägen till skolan ockh kommer precis lagom tills han börjar. Blir ganska många skolskjutsdagar de första tre veckorna. Ska nog gå galant. Han kommer bli bundis med taxichauffören i ett nafs. Och så typ 17 timmars frita i veckan. Det kommer nog han gillar.  Helt i Lucas smak.

Abrupt

Är sommaren slut och borta för 2016? Det måste väl ändå vara en av de kortaste somrar jag någonsin varit med om.  Dessutom blev det höst från den ena dagen till den andra.

Jag är ledig i nio dagar med start i onsdags. Ingen direkt semesterfeeling men ändock ledigt. Det är skönt. Jag har mycket att stå i och kvällarna spenderar jag med planering av möhippa och bröllop. Det går framåt nu och tur är väl det för snart smäller det. Hade ju hoppats på att sommarvärmen kunnat hålla i sig till bröllopet men det verkar onekligen inte så. Då får man vara positiv och göra det bästa av situationen.
Jag bör prova min klänning.  Nu borde den sitta bättre än den gjorde innan sommaren. Några kilon upp och vips så har tuttarna fått fyllning igen. Åh så dåligt av mig att gå upp igen..men det är en helt annan gnällig historia.

Löpningen går i alla fall bra. Jag har legat i över sommaren och slagit massa rekord. I juli sprang jag i snitt mer än varannan dag och det tycker jag är bra. Försöker med 4 dagar i veckan, minst 5 km. De sista veckorna har varit uppförsbacke men nu börjar det släppa igen. Märkte att mina jeans blivit för små över vaderna, det måste ju bero på muskler tänker jag. I förrgår när jag var ute och sprang snavade jag på en sten och föll pladask. Det gjorde ont. Jag är för gammal för att ramla på grusväg. Skrubbsår på knän och ena handen o blåa märken på låret blev resultatet och hål på mina favoritlöparbyxor...grrrr!

Ljuva sommartid

Sakta sakta börjar livet återgå till det "normala". Jag har jobbat i två veckor medan resten av familjen fortfarande är lediga. Jag är mitt vanliga trötta igen. Härliga tider! Sommar försvann i ett nafs. Visst kunde vädret varit bättre men då Nichlas har haft långledigt känns det som vi fått ut mycket av semestern. Inga större utflykter mer än till Gröna Lund men mycket skoj har vi hunnit med. Nu väntar hösten med allt vad det innebär. Skolstart och förskola, skolskjuts och frita, jobb med schemaläggning och krångel. Möhippa och bröllop där jag fått äran att vara både tärna och toastmadame.  Mycket att göra men mycket roligt också. Nu ska jag bara se till att ro iland alla mina åtaganden. Efter onsdag nästa vecka har jag 7 dagar ledigt igen. Så skönt att avsluta de sista lediga dagarna tillsammans med Lucas. Vad vi ska hitta på då, mer än att gå på kräftkalas, det får tiden utvisa. På återseende tills dess köra läsare.

Paus

Har medvetet tagit en paus från bloggandet. Kanske kommer jag till ska i höst, kanske inte. Den som lever får se.
Puss på er.

Sick och bio

Leia är sjuk. När hon är sjuk är hon verkligen sjuk. Jag kan inte minnas att Lucas var så. Han bubblar alltid av energi. Kan bara minnas att han varit däckad ett par gånger under sitt 6-åriga liv. Halsfluss och vinterkräksjukan. Hursomhelst har Leia haft hög feber till och från i ett par dagar. Tror att hon har ont i halsen också för hon luktar lite unket. Idag har jag vabbat, trots att det är söndag. Kidsen skulle ha varit hos Sara men det blev ju inte så.  Tur det. Leia har spenderat dagen.med att kolla i böcker, sova och gråta. Och hon har varit fly förbannad. Nu hoppas vi att denna natt kan bli bättre än förgående. Idag fick hon i alla fall Alvedon innan nattningen.

Jag och Lucas flydde hemmet nu ikväll.  Han blir lite åsidosatt när syrran är sjuk. Jag och Lucas kommer aldrig iväg på nåt bara han och jag. Jo, vi går i skogen ibland men fotboll, hockey och andra aktiviteter är det ju pappan som håller i oftast. Jag och Lucas drog på bio. Köpte popcorn och myste. Vi var alldeles ensamma i salongen så vi sparkade av oss skorna och pratade högt hela filmen igenom. Supermysigt. Extra kul att han utbrast "Mamma vad mysigt att bara vara du och jag". Kan vara så att det behövs lite mer av den varan. Hemma är vi mest arga på varandra. Min stora lilla kille.

Avlöser varandra

Födelsedagarna avlöser varandra och vi har firat så.mycket den sista veckan att.man inte kan vara annat än lycklig i själen.  Jag lovar att uppdatera er om allt skoj vi varit med om.vid senare tillfälle.  Så länge får ni njuta av en bild på den nyblivna 2-åringen.

Brevlådan

Den brevlåda som hänger därute bland mina grannars brevlådor, som har vårt namn på sig och vårt husnummer, det kan vara en av de fulaste jag någonsin skådat. Kanske har den varit fin en gång i tiden, för en herrans massa år sedan. Men nu är den ful, knycklig, avskavd och förbrukad. Den hängde där när vi köpte huset och tanken har varit att vi ska byta ut den. Det har liksom bara inte blivit av. Locket sitter inte ens fast längre utan hänger på sniskan. Därför, just därför, blev jag extra glad idag när jag fick motta min 30-årspresent från mina föräldrar. En alldeles ny, fräsch och egendesignad brevlåda. En röd, rejäl med våra namn målade på. Nu ska den bara skruvas upp i raden bland de andra så kan grannarna få beskåda den med avundsjuka i blicken. Mo hahaha...

Nu är jag tant

Min födelsedag har passerat..men inte obemärkt. Igår blev jag alltså 30 år gammal. Jag fick dyra presenter av mina älskade och sång och god frukost. Resten av dagen var en överraskning och jag visste inte alls vad som skulle hända. Jag visste att kidsen inte skulle med och att vi skulle vara borta från lunch fram till kvällningen. Efter att ha lämnat av barnen i Luddingsbo begav vi oss till Vilbergen. Där sammanstrålade vi med mina bästa vänner. Minigolfturnering mellan kvinna och man innan det var dags att styra kosan mot nästa aktivitet. Nu stod det poledance på schemat. Nåt jag pratat om i säkert ett halvår. Jag har varit så sugen på att testa och ni fick jag det. Det var ruskigt roligt och ruskigt jobbigt! Kvällen avslutades med middag på Pappa Grappa innan vi åkte och hem. Födelsedagen blev bättre än jag nånsin kunnat hoppas. Synd att den var så kort men tur att jag råkar veta att det kommer mer firande framöver.
Nu sitter jag här i soffan, 30 år gammal, och fingrar på min nya Fitbit Blaze och imorgon kanske vi hinner skruva ihop min nya gasolgrill.

Årets allergitest

Igår var det dags, för att återigen, besöka allergimottagningen på Vrinnevisjukhuset. En gång om.pret får Lucas komma dit och göra pricktest. Han är duktig han trots att det oftast kliar väldigt mycket. I.pr testade vi ägg, mjölk, gräs och björk. Fortfarande ingen förändring vad det gäller matallergin och gräs är han fortfarande överkänslig mot. Björk visade inga utslag alls så det var ju bra.  Lucas fick även två nya inhalatorer för förkylningsastman så nu slipper vi äntligen den otympliga masken. Känns som om han varit.för stor för den en tag nu. Förutom dessa fortlöper livet precis som det gjorde förut. Och det här med provokation av mjölk verkar vänta på sig ytterligare. Tyvärr.

En dag för barnen

I söndags vaknade Söderköpings alla barnfamiljer till liv. Då var det "En dag för barnen" och gatorna fylldes således av knoddar i olika storlekar och dess mammor och pappor. Jag som jobbade kom hem strax innan 14 så det blev ett kort besök för oss. Men vi hann ändå med det viktigaste. Startade med att spana in djuren på "Sofies gård ". Höns, tuppar, hästar, kaniner och katter i mängder. Rena rama himmelriket för Leia. Sedan vandrade vi ner mot Brunnsparken alldeles lagom för att hinna spana in när "Elektric banana band" började spela. Sedan vidare mot "Smultronstället" frö att senare avsluta vid nya lekplatsen uppe vid Ringvägen. Tre timmar tog det. Leia fick smaka mjukglass för allra första gången. Gör lite ont i mig att hon äter sötsaker men nångång ibland kan lite fika faktiskt vara passande.  Även för en liten tjej.

Ebbas dop

Som jag tidigare skrivit har jag fått ett väldigt stort uppdrag. Ett uppdrag som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har fått äran att bli gudmor, eller Fadder som det så vackert heter nuförtiden. Igår var det dags för kyrkan och Ebbas dop. En stor dag. Allt var så fint ordnat, sådär som det alltid är när det är Tessan som håller i spakarna. Jag fick läsa en liten rad ur Bibeln i mikrofon därframme hos prällen och det gick bra. Rampljuset klär mig må jag säga! Sedan fick vi fika, fika, fik och fika och däremellan lite bebismys. Hoppas lilla Ebba (och hennes päron) var nöjd med dagen och glad över alla fina presenter de fick. Tack för att vi fick vara med och fira.

Tjejhalvan

I torsdags var det, i Norrköping, premiär för tjejhalvan. Samma rutt som grabbhalvan fast åt motsatt håll.  Tjejerna var inte många, kanske runt 270 men killarna var fyra gånger fler. En liten folkfest. Det var jag och 7 stycken till från jobbet som sprang. Inte så många med andra ord men vi som var med var taggade vill jag lova.  Jag hade ett mål att springa de 5 kilometrarna under 25 minuter. Jag hängde på Mathilda från receptionen till en början. Hon är.väldigy vältränad så jag tänkte att om jag sprang i hennes takt borde jag få en bra tid. Vid 3 kilometer tappade jag lite. Uppåtlut är definitivt min svaga punkt! Men jag krigade på och med hjälp av min alldeles egna hejarklack (mamma, pappa och mina barn) kom jag i mål på 25,05. Lite surt att jag inte sprang 6 sekunder snabbare och på så sätt nådde mitt mål. Men jag är nöjd ändå. Alla som tog sig runt är ju vinnare!

Invigning

Igår hade vi invigning av nya badkaret. Det är så fint i badrummet att man knappt vågar gå in. Vi har varmvatten i kranarna och fungerande badkar. Dock fattas duschväggen och gaveln till badkaret. Golvvärmen får inte sättas på förrän om fyra veckor och avloppet i handfatet är trasigt. Men det gör inte så mycket. Känns så lyxigt att kunna tvätta sig ordentligt. Och nu när byggpappen i hallen är bortriven känns huset rent och fräscht igen. Vi som längtat. Det har varit den längsta  renoveringen nånsin. Jag väntar med spänning på den sista fakturan och det ska bli skönt att få påpeka alla småfel som faktiskt blivit på vägen.  Vi har till exempel fått fel fönster.  Skulle haft en med frostat glas men har fått ett vanligt. Jag ser ljuset i tunneln i alla fall och nu dröjer det ett tag innan vi kastar oss in i nästa projekt.

Att fylla 30

30 år alltså. En milstolpe i livet. Att fylla 30. Första gången man fyller jämnt då det kanske inte är fullt lika roligt längre. Inga "viktiga" år kvar att passera...Det känns ändå okej. Tycker att jag är i rätt ställe i livet och att jag ändå åstadkommit det mesta jag velat under mina 30 levnadsår. Jag har träffat min själsfrände och livskamrat och således gift mig. Jag har fått två fina barn. Jag har köpt ett hus men också hunnit med att bo i två lägenheter. Jag har tagit studenten och fått fast anställning. Jag har tagit körkort och köpt bil (ar). Jag har tagit lån på banken. Jag har även hunnit med en massa olika saker däremellan. Visst är det trist att åldras till utseendet. När man blir äldre blir huden liksom lite "ödlelik" om ni förstår? Man är inte längre lika len och slät som förr. Nu menar jag inte att jag är rynkig, för det är jag väl ändå inte? Bara liksom lite "sträv". Lite hängig i kroppen blir man ju också efter barnafödande och sådant men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag har ändå aldrig känt mig nöjd med mig själv.  I övrigt tycker jag nog att det känns helt okej att fylla 30. Med ålder kommer visdom vettni och det kan vara rätt skönt att inte längre kallas för "Lilla gumman" och "fröken" och sådant. Elin 30 år...om tre veckor.

Progress

Nu börjar det likna nåt i vårt badrum. Det är så VÄRT att behöva bajsa i skogen några dagar för fy bubblan så fint det blir. Färdigkaklat på väggarna  (inte fogat). Blev nästan bättre än jag trodde. Vilket lyft för Klarsjökärret 8! Nu längtar jag efter fortsättningen mer än förut om det är möjligt. Spännande när "möblerna" börjar komma på plats sen också. Vi har i alla fall en varmvattenberedare ute i trädgården i en kartong. Måste ta in torktumlaren innan helgen är slut och putsa den ren. Halleluja!

Valborg 2016

Valborg har passerat, kungen har fyllt 70 och månaden vi är i heter maj. Början på nya månaden har bjudit på vårväder. Igår kunde man ha shorts på sig nästan utan att frysa och idag har vi också spenderat hela eftermiddagen ute. Så härligt. Det finns hopp!

Valborgsmässoafton var kort men trevlig. Grillad mat och brasa i Västra Husby. Precis som förgående år. Det är mysigt. Men vi fick dessvärre ge upp innan FYRVERKERIERNA då Leia var dödstrött. Men det kommer fler fyrverkerier..det törs jag faktiskt lova!

Man får glädjas...

...åt de små sakerna i livet minsann. Igår var det en av mina yngre gäster på jobbet (tonåring, kanske runt 17?) som vinkade till sig mig när jag serverade lunch. Hon ville bara fråga vilken parfym jag använde för jag luktade så gott. Och hennes mamma som satt mittemot fyllde i: "ja, det var det första hon viskade till mig efter att du gått förbi". Lite sådant är kul att höra...att man luktar gott. Det ska även tilläggas att jag redan spenderat 7 intensiva timmar på jobbet vid den här tiden. Ett under att jag luktade gott med andra ord! Haha.

Checklista

Golvvärmen är på plats! Det tar sig. Imorgon ska de flytspackla.

Badrummet

Och så äntligen var han tillbaka igen, "polacken". Efter att det stått still i över två veckor kändes det som en seger. Nu hoppas vi att det håller i sig och att de tutar på i badrummet så det blir färdigt nångång. Toaletten står i hallen men i kranen har vi iallafall fall fortfarande vatten. Isande kallt!

Korvfest

Morfar och mormor bjöd på korvfest i morfars ära i söndags. Dagen bjöd på sol och kalla vindar. När glassen skulle inmundigas valde vi att flytta in. Tack för mysigt kalas...

Rörd till tårar

Jag är inte särskilt sentimental av mig och har nog bara gråtit av ren och skär lycka ett fåtal gånger i mitt liv. Men när bebisen Ebba ställde mig en fråga idag så kom tårarna. Såklart jag vill älskade lilla knyte.

Länsförsäkringars familjedag

Som kund hos Länsförsäkringar blev vi idag inbjudna till Kolmården,  alldeles gratis. Då väderleksrapporten såg gräslig ut igår var vi osäkra på om vi skulle ta oss iväg. Men imorse sken faktiskt solen till och börja med så vi åkte.  I år har vi inte köpt några årskort då förra året blev en flopp (alldeles för mkt folk och kö överallt) så då passade ju detta utmärkt.  Gratis är gott säger man ju. Leia är i den här åldern då allt som rör sig är spännande. Hon älskar ALLA djur. Hon blev alldeles till sig inne på Barnens Lantgård som föresten fått sig ett rejält uppsving. Finns ju faktiskt två att välja på. Vi var självklart på båda ställena till Leias förtjusning. Lucas blev nöjd han med för han fick en ansiktsmålning. Sen att haglet började ösa ned runt lunch är en annan sak. Då gav vi upp.

Traditionsenligt

Idag ska det, enligt prognosen, vara den varmaste dagen av det som är kvar av april. Därför tog vi tillfället i akt att vinna ett "vad" jag har med mig själv varje år. Jag har lovat mig själv att doppa mig i sjön innan 1:e maj..oavsett väderlek. 2014 var det varmt ute o då badade jag 27:e april (då med Leia i magen). Förra året blev det precis på gränsen då datumet var 30:e april.

Här hittar ni förra årets inlägg:
http://elin-justanotherblogger.blogspot.se/2015/04/tradition.html?m=1

Jag har hållit på traditionen. Det var ungefär 9 grader i vattnet och först kändes det som benen skulle ramla av. Jag värmde upp med en 4 km lång löptur först, för att göra av med lite adrenalin och för att bli lite varm i kroppen. Jag älskar att bada. Det finns inget bättre och nu längtar jag, om möjligt, ännu mer efter badsäsongen. Fast den verkar dröja på sig. Lucas är av samma skrot och korn han. Han älskar också att bada så han doppade sig faktiskt han också. Nu är han så stor att han faktiskt får välja själv. Leia däremot fick sitta påpälsad och heja på.
Så nu var det gjort även detta år!

Scary

På hotell händer det mycket märkliga saker. Det är som om folk tycker att det är helt okej att bete sig lite hursomhelst bara man kommer hemifrån.  Hotell lockar också fram riktiga märkliga individer. Sådana som man inte riktigt vet var de håller till i vanliga fall. På mitt jobb har vi en "black list". Hamnar man där är man alltså portad från stället och inte välkommen. Oftast fixar vi bild eller beskrivning av personen i fråga så alla vet vem man ska akta sig för att släppa in. Uteliggare har vi också gott om såklart . Mest vintertid då det är kallt ute. Värst är det med folk som faktiskt BOR på hotellet och håller på med diverse mysko prylar. Under mina tio år har jag varit med om så mycket konstigheter ska ni veta.  Det skrämmer mig att världen är så full av knäppisar,  psykfall och pundare...och att de verkar draaaas till mitt jobb gör det än värre.

Gammelgäddan

Idag fyller min pappa år. 57 år. Tänk att han om tre år är 60. Känns som det var igår han var i fyrtioårsåldern. Men där är ju jag själv snart. Grattis gammelgäddan. På söndag kommer vi och sjunger för dig!

GRATTIS!

Kompisar

Trots att Leia varit lite sjuk de senaste dagarna  (självklart när jag äntligen varit ledig) blev övernattningen med kusinerna av. Jag vet att nån längtat i en halv evighet på att få ha sina kompisar här över natten. Jag var orolig över att de inte skulle få plats. 4 busungar inklämda i Lucas lilla rum men det gick galant. Efter en promenad till sjön, bus i skogen, tacos, popcorn och Gladiatorerna, somnade de gott allihop strax efter 22. När klockan var 11 och Nichlas skulle köra hem de hade de ännu inte tröttnat på varandra.