Igår när jag hämtade Lucas på dagis så hade han slagit sig på kinden. Såret, eller märket, såg verkligen ut som ett bitmärke. Men Lucas själv säger att han klättrat på klätterställningen och snubblat och samlat ner. Ja. Så var det säkert...men det är inte utan att man undrar. Idag syns märket knappt så det var nog inte så farligt iaf.
Lucas har en bästis på dagis som han pratar om HELA tiden. Jag hade nöjet att stöta på hans mamma i eftermiddags. Det verkar som att Lucas känslor för Jacob, som bästisen heter, är besvarade för hemma hos dom pratas det väldigt mycket om Lucas. Fantastiskt att de tyr sig så till varandra redan nu....de är ju fortfarande så små. Förra veckan var Jacob ledig då det var sportlov. Lucas tyckte det var supertråkigt men det gav honom tillfälle att leka med dom andra istället. Då lekte han med två andra pojkar väldigt mycket istället. Viggo och Amar. Denna vecka, när Jacob är tillbaka på dagis, har de lekt tillsammans alla fyra. Man kan aldrig få för mycket kompisar och det verkar som många mer är gärna leker med Lucas. Det känns skönt i mammahjärtat. Tänk att Lucas är en sådan bra kompis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar