När man får tummen ur.

Här hemma i vårt hushåll är det många saker som tar tid. Sådant här småfix som egentligen tar två minuter att greja..men som aldrig blir av. För att nämna några saker som ligger och väntar så har vi två tavlor och tre speglar som ska sättas upp i Leias rum. De har legat där i nåt halvår och väntat. Vi har även ett sprucket fönster som ska bytas ut och två stycken trasiga gångjärn i köksskåpen i köket. Om man inte tar tag i sådant där så läggs det på hög och tenderar att kännas övermäktigt till sist. Därför är det såååå befriande när man äntligen får "tummen ur" och fixar till det som ska fixas. Nu har vi inte tagit tag i nåt av de ovanstående men vi har i alla fall sett till att köpa två nya fruktträd som ska planteras imorgon. Vi har även slitit bort de gamla döda träden som hade bladlöss och myrinvasion och grävt djupa hål att stoppa de nya i. Nichlas har även använt den fina rabattkupong på Plantagen som vi fick i juli. Nu har vi två stora fina orkidéer i köksfönstret!

Mallorca 2015

Nu har vi skapat härliga minnen för livet. Jag tycker det var den bästa utlandssemestern hittills. Låt oss säga att Mallis levererade och vi rekommenderar Alcudia för ALLA som har barn i lägre ålder. Vita stränder, varmt turkost hav, härligt poolområde, fina lägenheter och härlig personal. Extra plus för "bamseklubben" och det underbara "Entertainment"- folket som förgyllde våra dagar med lek´, spel och underhållning. Det tog några dagar för Lucas att bli varm i kläderna men när han väl fann sin plats så var han med på alla aktiviteter han hann med. Det var superhjältekostymering (som han förövrigt vann och fick diplom för), vattenpolo, pilkastning och minidisco. Lucas hittade kompisar i alla åldrar och blev lite utav ställets favorit då han hade hejarklack varje kväll vid scenen. Bra all inclusive med gott utbud trots att det var något barskrapat för Lucas del. Men Veni, som var ansvarig för restaurangdelen, fixade pizza och soppa åt Lucas varje dag så det löste sig. I poolbaren drack vi läsk, juice och slush och åt toast och frukt.

Nu är det dock tillbaka till verkligheten som gäller och i övermorgon börjar Nichlas sitt nya jobb. Men först lite bilder från paradiset.

Resfeber

Nu är det bara några timmar kvar tills vi drar iväg till Mallorca. Vissa av oss har resfeber och andra av oss tar det piano. Jag hoppas det kommer gå bra med lilla Leia och att hon också kan uppskatta resan. Mest orolig är jag för hur det ska gå med soveriet på natten. När vi var i Stockholm sov hon som en kratta men då delade vi rum allihop förhoppningsvis går det bättre om vi håller oss undan när hon ska somna. Lite orolig för att det ska bli tufft med värmen för henne också. Tur att det med AC på rummet. Det ska bli roligt att resa. Ett minne för livet. För oss och för Lucas. Jag håller tummarna för att han hittar mycket kompisar att leka med.

Snickerskaka

Idag har jag testat ett nytt recept som jag ramlade över på de sociala medierna häromdagen. En frusen Snickerskaka..helt veganskt utan ägg och mjölk. Superenkel att göra, få ingredienser, men den behövde dock tre timmar i frysen så man får planera lite. Resultatet blev fint. Den såg väldigt aptitlig ut men jag tror att vi var överens om att det var lite väl "brun", som min syster skulle sagt. Det är.mörk choklad i receptet men jag tror ljus hade gjort sig bättre. Dock är det svårt att få tag på ljus choklad utan mjölk. Hittills har jag bara hittat det på nätet. Dessutom var det kakao i smeten men jag tänker att o'boy nog blir godare. Nästa gång skandal dessutom ha i lite mer jordnötssmör. Chokladsmaken tog över lite. Helt okej kaka och med lite justeringar blir den nog tipptopp. Stort plus att man inte kunde ana att det var växtgrädde som använts.

Receptet hittar du här:

http://www.helalf.se/2014/08/17/fryst-snickerstarta-fran-matmagasinet-vego/

Äventyr

Termometern visar på under tio grader men på framsidan står ett prydligt litet tält  uppställt. Däri ligger Nichlas och Lucas insvept i sovsäckar och filtar. Meningen är att natten ska spenderas där. De har redan bränt av "Ringaren i Notredame" på den bärbara dvd:n och avrundar kvällen med lite "Harry Potter-bok". Lucas var lite ängslig när jag skulle gå in. Tror han var orolig över att jag skulle känna mig utanför och ensam i huset. Det gör jag ju förvissa litegrann men det går ingen nöd på en gammal morsa som mig. Jag har ju Leia i huset och de andra är ju bara ett stenkast från mig. Det ska nog gå bra. Tänk att nåt så litet blir ett STORT äventyr för någon som bara är fem år. Han är bra go den där Lucas när han lägger den sidan till.

Kräftkalas 2015

Familjen Wänéus stod för årets kräftkalas. Förra året uteblev denna festlighet så det var lite extra trevligt. Dagen bjöd på sol (om än lite blåsigt), bad, glada barn och god mat. Kräftorna smakade gott detta år. Minns att det var sådär sist jag åt det, måste väl varit 2013. Räkorna var änu böttre och jag åt ett helt lass. Sofia och Johan hade dessutom fixat aioli, fruktfat och kex med ost. Smarrigt. Barnen och de vuxna herrarna fick korv med bröd. Kvällens höjdpunkt, om man frågar Lucas, var när de fick varsin godispåse med sitt namn på. "Precis som på kalas!" som han själv utbrast. I påsen fanns även en liten påse smålego. Minstingarna Leia och Felix fick majsringar och russin och jag tror att alla åkte hem nöjda och belåtna.

Rädsla

I augusti ska det vara 28 regn fria dagar i snitt på Mallorca. Tillåt mig då därför tycka att världen är upp och ned när det, enligt några prognoser jag kikat in, ska bli regn och åska hela veckan vi ska vara där. Tänk om det blir så. Skitväder på den dyra utlandssemestern och varmt här hemma i Sverige. Vad ska vi då fylla våra dagar med? Hemska tanke. Men vädret rår man ju inte på. Så ingen noja här inte...typ.

Sorg i hjärtat

Jag är ganska skonad ifrån det här med döden. Jag känner inte så många åldringar och min släkt är relativt liten. Jag kan bara minnas att jag sörjt en människa en gång på riktigt. (Sen har jag ju haft en handfull husdjur som gått ur tiden och hur sorgligt det än må vara är det inte riktigt samma sak.) Går någon bort som man verkligen tycker om då tror jag att man sörjer den hela livet.

Jag bävar för den dagen då mina nära och kära börjar bli till åren. Samtidigt känner jag mig väl rätt tillfreds med tanken..vi ska ju ändå den vägen vandra allihop.

Nu har vi drabbats av bortgång för första gången nånsin jag och min familj. Det är tufft. Sorgligt. Jobbigt. Samtidigt som jag själv brottas med sorg så känner jag även starkt för de som stod personen i fråga närmare än vad jag gjorde. I det här fallet är det så. Har jag rätten att sörja trots att vi kanske inte var jättenära? Känns som själen slits itu när jag tänker på de som måste känna det jag känner fast fem miljoner gånger värre.

Vi har alla olika sätt att hanterade det här på, så även i mim familj. Jag är mycket för att ventilera mina känslor medans min man är tvärtom. Men jag tror att vi är eniga om att det är viktigt att prata om det och förklara, åtminstone för Lucas. Det är svårt att förstå det här med döden. Var tar man vägen när man dör? Varför dör man? Hur känns det? Frågorna är många när man är fem år. Jag är osäker på om de är färre när man är nästan 30. Jag önskar jag hade svar på allt. Vad mycket lättare det skulle kännas då....

Spontant och mysigt

Sommarvädret håller i sig. På förmiddagen idag var vi iväg och storhandlade. Det kändes extra bra med tanke på att det var sista gången vi storhandlade på två veckor. Om EN vecka drar vi. Väl hemma var det tokvarmt på gräsmattan och planen var att vi skulle ner till sjön och bada. Men Lucas hade klipptid inbokat klockan 15.00 så istället drog vi till Sörping allihop. Ett massutskick av SMS resulterade i att Sara och barnen hängde på till Smultronstället med efterföljande bad på Friluftsbadet. Härliga tider! I övrigt blev jag kräkmätt av min glass som jag inte ens minns namnet på. Banan/chokladglass, kolasås och kolafudge och färsk skivad banan. Farligt sött och alldeles för mäktigt. Jag åt inte hela men nästan. Barnen åt också bra och det kändes som personalen hade koll på Lucas allergi. Glassen är ju inte nåt speciellt smakmässigt men även jag, en inbiten Sörpingsbo, blir rätt hänförd av de fina uppläggningarna. Ja, jag gillar Smultronstället och kommer fortsätta göra det så länge jag lever. Men en gång om året räcker. Jag är fortfarande mätt!

Rampa...

Lucas intressen är MÅNGA. Han fastnar för precis allt han testar. Fotboll, basket, skateboard, simning. Han är dessutom väldigt tävlingsinriktad men inte rädd för att testa nya saker. Ett tag var det skateboarden som låg högst upp på listan men nu på senare tid är det mycket prat om sparkcykel. Han har fått en ny eftersom han varit så duktig med det lilla problemet nattetid. Dock köpte vi ingen "trickcykel" för tusen kronor denna gång. Jag tänker att vi sparar det till nästa år. Men en ny svart och orange blev Lucas väldigt nöjd med. Den har fått jobba hårt i rampen vid Ramunderskolan denna vecka. Idag hade vi lyckan att få barnvakta barnen från Luddingsbo då Sara skulle till tandhygienisten. Då passade vi på att rampa lite allihop!