Jag känner mig fortfarande orolig för att sommaren aldrig kommer. Eller sommaren är ju egentlige redan här, 1:e juni idag, men det kan man inte tro på vädret. Fortfarande jacka på. Men jag förstår ju samtidigt att man inte kan göra nåt åt det. Trots att jag vill. Mammahjärtat blöder för mina älskade ungar som bara väntar på att få gå i shorts och tofflor. Det är en ständig klädkamp här hemma. Lucas längtar efter att få bada i sjön och det gör jag med. Jag vill att Leia ska få sitta naken ute i gräset. Ja, jag vill verkligen ha sommarväder. Efter midsommar tror jag det vänder. Jag HOPPAS det i alla fall. Det som är bra med mycket nederbörd är ju att växtligheten gillar det. Alla vackra blommor verklige frodas. Vi plockar blommor mellan skurarna så vi har nåt vackert att titta på här inne. Liljekonvaljer har det blivit stora buketter av. Även bären mår bra av all väta. Mycket smultronblommor så det ser lovande ut.
Idag var vi iväg en sväng i Sörping. Jag hade några ärenden men de glömde jag helt sonika bort. Men lekplatsen besökte vi en stund i alla fall och en försenad morsdag-chokladask till mormor köpte vi. Tanken var att Leia skulle sova i vagnen så jag och Lucas fick leka ifred. Men allt blir inte alltid som man tänkt sig. Det var mysigt i alla fall. Jag saknar att göra saker med Lucas. Vi brukar ha kul han och jag när vi hittat på nåt. Nu blir det ju oftast tillsammans med syrran och då blir man ju lite "handikappad". Kanske kan han och jag åka till badhuset nån dag. En mor och son-dag kanske skulle sitta på sin plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar