tisdag 18 november 2014

Separationsångest

Börjar fundera på om det är nåt galet med mig. Jag känner mig sorgsen över att amningen är slut. Måste vara någon form av separationsångest. Visst var Leia redo för att sluta. Hon bestämde det ju nästan helt själv. När vi började med smakisar var tutten inte längre speciellt intressant. Jag hade tänkt ha kvällsamningen kvar ett tag, för mysfaktorns skull, men efter en stor skål med gröt var hon inte direkt sugen. Det näst sista målet jag bytte ut var det vid lunch. Då var det svårt för henne att koncentrera sig och det blev bara en halvdan amning. Så ja..Hon var redo! Men jag var visst inte det. Känner mig lite ledsen och åsidosatt på nåt sätt. Vet inte varför. Kanske för att det gick snabbare att sluta än planerat. Två månader hade jag tänkt mig men det gick på fem veckor. Det passar utmärkt att amningen är avslutad för nästa vecka ska jag jobba. Dessutom har ju tjejen fått två tänder o att bli biten i bröstvårtan kan inte vara kul.

Så varför känner jag så här? Är det nåt fel på mig?

Inga kommentarer: