torsdag 3 september 2015

Det hände..

Olyckor händer. Det vet jag. Men jag sparkar på mig själv lite hårt för en sak som hände igår. Det var mitt fel och enbart mitt. Det känns hårt men det är sant. Leia är som bekant ganska klängig här hemma. Det har varit så sen vi kom hem från resan. Igår skulle jag springa in och ta en snabbdusch. Duscha själv är sällan man går göra. Oftast får man bada minst ett barn samtidigt som man själv blir tvagad. Jag gick in och duschade så snabbt jag bara kunde. När jag precis var klar och hade stängt av duschen  och skulle kliva ur hör jag ett braaaak och en duns. Sen hör jag Lucas som skriker och Leia som gråter. Kastar mig dyngsur ut ur duschen. Drar med mig flera liter vatten eftersom jag är helt näck. Jag krockar med Lucas i hallen som halkar i mitt vatten och börjar gråta. Leia har ramlat ner för trappen. Tusen saker susar runt i mitt huvud när jag plockar upp henne från golvet. På nåt sätt lyckas jag svepa om mig en morgonrock med en Leia som är alldeles utom sig i famnen. En ilsken bula sticker ut från pannan. Den är blå och röd och ser ut som den är påväg att spricka. Vad gör man? Ambulans? 1177? Tänk om hon får hjärnskakning. Men hon skriker ju. Lite trött verkar hon. Burrar in sig i halsen på mig och blundar. Medtagen. Kanske skrämd. Jag ringer min mamma. Nichlas får man ju inte tag i. Hon lugnar mig. Leia blir lugn. Ler mot Lucas som vågat sig upp från sitt rum. Han blev nog rädd. Vilket kaos! Leia och Lucas får russin. Hon kryper omkring på golvet som om inget hänt trots att pannan är dubbelt så stor. De är tåliga barnen. Jag ringer 1177 bara för att fråga men där är det 30 minuters väntetid. Inget händer. Allt är som vanligt. Jag börjar få normal puls jag också. Händerna slutar skaka. Jag får klä på mig kläder och torka upp på golvet. Fy vad otäckt det var. En olycka händer så snabbt. Nej. Jag ska aldrig mer duscha! Hahaha...

3 kommentarer:

Emma sa...

Samma sak hände här häromveckan. Dennis landade på huvudet efter att ha klättrat två steg i trappan. Jag vek papperskassar och tyckte att jag hade koll på honom... Det är verkligen ett ögonblicks verk, som det mesta som händer barnen. Tur i oturen att L klarade sig utan större skador i alla fall, det minskar skulden lite grann iaf. För visst tusan känner man sig som världens sämsta förälder..! Jag tror dock att de flesta ungar gjort nåt liknande nån gång, man kan ju inte ha hökkoll på dom varenda sekund...

Emma igen sa...

Åh, om jag inte försöker kommentera i mobilläge så tycks det funka va?

Elin sa...

Funkar toppen 👍