Gräsänka i en hel vecka. Nåt jag aldrig provat på förut. Sen jag fick barn infinner sig inte den här känslan av "ensamhet" längre som den gjorde förr. Det är bra. Jag är ju inte ensam. Inte en sekund faktiskt. Jag har oftast en 1-åring hängande i byxbenet. Men det känns ändå konstigt att Nichlas ska åka iväg och sova borta en hel vecka. Det är inte så att det är jobbigt att vara ensam med barnen. Men att det är nån som kommer hem på eftermiddagen och jag således får en smula avlastning är skönt. Hoppas veckan går snabbt. Jag kommer sakna Nichlas och barnen lär sakna sin pappa. Vi har ju minst sagt varit bortskämda med att ha honom hemma och ledig. Först sjukskrivning och sen långsemester/pappaledighet. Vi hoppas att han får det bra i Uppsala och att han lär sig massa nytt. Heja dig Nichlas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar