Nu har jag äntligen fått min fina tatuering som jag drömt om i flera år. Ett sätt att hedra de tre personerna som betyder hela världen för mig. Jag stålsätter mig mot alla kommentarer om att det är dumt att sätta sin partners namn permanent på kroppen. Jag håller INTE med! Utan Nichlas vill jag inte (och tänker jag inte) leva. Det är ju han och barnen som är hela mitt liv och det finns inte på världskartan att det inte ska vara vi för resten av livet. Så kände jag för 9 år sedan och så känner jag nu. Så nu bär jag med mig mina tre hjärtan var jag än går. Supersnyggt skulle jag vilja säga!
Jag vill också ge en jätteeloge till personalen på Lucky7 i stan. Professionella och jättetrevliga och superduktiga. Gå ingen annanstans om ni ska tatuera er!
Jag var supernervös innan jag skulle gå in. Det var 13 år sedan jag gjorde min första tatuering och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Det gick också upp för mig att jag sällan känner den känslan längre. Nervös är jag inte ofta..det är inte direkt en behaglig känsla. Men väl inne i studion blev jag så väl omhändertagen att det genast kändes bättre. Det märktes att han lagt ner tid på att ta fram olika motiv och han var mycket beslutsam om att jag skulle bli nöjd.
Gjorde det ont då? Nja. Det skulle jag inte säga. En 4 på en skala mellan 1-10. Men jag är ju rätt smärttålig.
Nu har svullnaden lagt sig och tatueringen har börjat klia. Den har inte så mycket skorpor så jag tror den kommer läka fint. Jag är så nöjd!
På bilden är den nygjord och det är svårt att göra den rättvis med mobilkameran. Men jag försäkrar er att den är så snygg IRL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar