Ljusglimtar

Det har varit kämpigt här hemma som ni vet. Lucas har betett sig som en tonåring och varit riktigt jobbig under en period. Jag tror dock att det börjar ge med sig lite och jag tycks se ett mönster. Ger man honom all sin uppmärksamhet är han nöjd och glad. Får han däremot styra lite ensam medan jag gör nåt annat..typ tar hand om Leia lite..brakar helvetet lös. Så är det väl och så får det väl vara för det är en omöjlighet för mig att vara med honom 24 timmar om dygnet. (Tänk om man kunde klona sig!)
Lucas är iaf riktigt rolig när han är på gott humör. Han skojar och spexar. Häromdagen hängde vi på Familjecentralen i Sörping när Nichlas var på sjukgymnastiken. Där bygge vi med plusplus och Lego men bäst var nog att klä ut sig! Lucas testade alla kläder som fanns och han blev riktigt snygg. Vi hann inte pyssla nåt så det får vi göra nästa gång!

Det är alltid samma människor där på Familjecentralen. Samma barn och samma mammor och jag antar att de blivit rätt tajta allihop och skaffat sig rutiner där på Öppna Förskolan. Kommer man då som ny med lite större barn tittar de lite snett på en. De andra mammorna tycker nog att jag och min familj stör deras mönster lite. Jag bryr mig egentligen inte..fast jag kan inte låta bli att störa mig tillbaka..bara litegrann.

Tröttare

Hur kommer det sig att jag blir tröttare av att sova längre? Jag snittar ungefär 7 timmar per natt i vanliga fall. Ibland en kvart längre eller en kvart kortare. Vaknar i snitt sex gånger per natt. Det beror ju lite på barnen. Idag fick jag ligga kvar en stund på morgonen. Vi äter frukost åtta och dom andra gick upp kvart över sju. Jag sov i 8 och en halv timme. (Vaknade tre gånger under natten) Men nu är jag tröttare än tröttast. Borde det inte vara tvärtom? GÄÄÄSP!

Nygaddad

Nu har jag äntligen fått min fina tatuering som jag drömt om i flera år. Ett sätt att hedra de tre personerna som betyder hela världen för mig. Jag stålsätter mig mot alla kommentarer om att det är dumt att sätta sin partners namn permanent på kroppen. Jag håller INTE med! Utan Nichlas vill jag inte (och tänker jag inte) leva. Det är ju han och barnen som är hela mitt liv och det finns inte på världskartan att det inte ska vara vi för resten av livet. Så kände jag för 9 år sedan och så känner jag nu. Så nu bär jag med mig mina tre hjärtan var jag än går. Supersnyggt skulle jag vilja säga!

Jag vill också ge en jätteeloge till personalen på Lucky7 i stan. Professionella och jättetrevliga och superduktiga. Gå ingen annanstans om ni ska tatuera er!

Jag var supernervös innan jag skulle gå in. Det var 13 år sedan jag gjorde min första tatuering och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Det gick också upp för mig att jag sällan känner den känslan längre. Nervös är jag inte ofta..det är inte direkt en behaglig känsla. Men väl inne i studion blev jag så väl omhändertagen att det genast kändes bättre. Det märktes att han lagt ner tid på att ta fram olika motiv och han var mycket beslutsam om att jag skulle bli nöjd.
Gjorde det ont då? Nja. Det skulle jag inte säga. En 4 på en skala mellan 1-10. Men jag är ju rätt smärttålig.

Nu har svullnaden lagt sig och tatueringen har börjat klia. Den har inte så mycket skorpor så jag tror den kommer läka fint. Jag är så nöjd!

På bilden är den nygjord och det är svårt att göra den rättvis med mobilkameran. Men jag försäkrar er att den är så snygg IRL!

Simma simma simma

Nu har Lucas avverkat lite mer än halva sin simskolesäsong. Det går bra och jag tycker att han gör framsteg. Däremot är det jobbigt att det varit en period nu med vikarier istället för ordinarie lärare och det gillar jag inte. Vi har anmält honom till en intensivkurs till precis innan badsäsongen kör igång. Jag tror inte att han hinner lära sig simma ordentligt men det gör honom definitivt lite mer modig och det är nyttigt att bada utan puffar.

I söndags var det badvett och klädsim som stod på schemat. Spännande förstås att ha kläderna på sig i bassängen. Nyttigt och lärorikt var det också och Lucas fick hemläxa i form av ett tjockt häfte med massa bra information om bad och livräddning.

PierreRobert

Jag är inne i något slags flow vad det gäller mitt buzzande. Blev precis utvald att testa en sportbh från PierreRobert. Gud så spännande! Tack www.buzzador.com

Vi älskar Biltema

Biltema är en sådan här butik som man kan gå in i bara för att få kolla runt bland hyllorna litegrann. Där kan man slå ihjäl nån halvtimme utan vidare. Att bara strosa runt och kika på allt som finns. Saker jag faktiskt inte ens visste fanns som väcker en och en annan idé. Vi var där häromdagen och köpte säkerhetsnät, kantskydd och stege till studsmattan. Det är klippt OMÖJLIGT att hitta ett nät som sitter innanför kantskyddet tydligen, men det är en annan historia. (Som gör mig upprörd för det är ett sådant vi helst vill ha!) För det första blev det billigare än jag trodde när jag kom fram till kassan vilket göra mig glad och för det andra gjorde vi magarna glada genom att köpa korv i cafeterian. Billig och god! Vi äskar helt enkelt Biltema!

Rocka sockorna

Vilket fantastiskt påhitt av en 10-åring! Självklart har vi varit med hela familjen. Ett enkelt sätt att visa att VI GILLAR OLIKA! Hoppas ni andra också deltog..

Dove oxygen and moisture

Jag har, genom buzzador blivit lyckligt utvald som testpilot för Doves nya serie Advanced Hair Series. Produkterna i den här serien är speciellt utvecklade för fint och nordiskt (läs platt och livlöst) hår. Snacka om att de slog huvudet på spiken där! Jag är definitivt rätt person för jobbet med mitt barr som är på platt och saknar någon som helst styrsel. Det praktiska med dessa produkter är även att samtidigt som de ger håret volym återfuktar de även håret från rötterna. Win Win liksom. Jag ser verkligen fram emot att få testa och få dela med mig till fem andra nära och kära! Extra glad blev jag när jag hämtade ut paketet på ICA häromdagen. Snacka om lyxig förpackning.

Lucas rum

Bjuder på en taskig bild på Lucas "nya" rum. Det får bli som en liten sneek peek tills jag orkar plocka fram datorn och fixa andra bilder. Det blev fruktansvärt bra därnere iaf. Så mycket bättre än jag trodde! Äckelkänslan jag haft är som bortblåst trots att vi inte fick taket målat vitt. Lucas är nöjd och sover gott i sin höga säng. Han är så stor..svårt att förstå! Nu ska det inhandlas lite lampor, ett skrivbordsunderlägg och en stol också. Men en sak i taget...

Vårstressen

Stress och press på att hinna med att hålla hemmet i god ordning är något som jag måste jobba med. Jag tror att ribban legat alldeles för högt alldeles för länge och det är svårt att bryta mönstret. Men jag tycker ändå att jag är bättre än jag varit. Nu börjar våren komma och med det börjar det komma mängder med saker att göra i trädgården. Jag försöker ta det med ro men det är svårt. Speciellt med ett femårigt yrväder och en liten tjej som pockar på min uppmärksamhet. Jag har saker som ska målas (men visst är det för tidigt än nu när det fortfarande är minus på nätterna) gräsmattan behöver kärlek och omsorg och ogräset växer alltid snabbare än man tror. Men Elin, det är bara gilla läget..Det tar liksom aldrig slut när man är husägare!

Igår började jag kratta upp barr och kottar på framsidan. Jag hatar de där träden och jag håller tummarna för att vi kanske börjar luska lite i vems det är så vi kan såga ner dem.  Självklart hade jag den lilla stjälpredan med mig. Hon orkade i en kvart sen ville hon gå in.

Ringarum

Jag är inte så bekant med Ringarum. Nu har jag ju en nära vän som bor där dock och känner att jag bör bekanta mig med trakten litegrann. Igår var vi där och hälsade på hela bunten. Tessan och Theo följde också med. Det blev lite sent då Nichlas var iväg och fiskade på dagen så så mycket sightseeing blev det inte. Men grillat fick vi och de bjöd på så mycket gott att man praktiskt taget rullade därifrån. De kalla vindarna gjorde att maten fick inmundigas inomhus men innan det fick Jonathan visa sin nya studsmatta och vi fick heja på grillmästaren in action. Tack för en jättemysig eftermiddag. Nu ser jag fram emot en rundtur i "byn" en annan dag när dagsljuset varar lite längre!

Produktiva dagar

Det har varit ett par produktiv dagar här hemma i Klarsjön. Efter besöket på IKEA har det var en del saker att ta tag i. Vi har numera en fungerande lampa i köket. Ja, vi har varit utan ordentligt ljus där sedan vi flyttade in 2009. Ibland är det svårt att få "tummen ur" så att säga. Vi har även by fixat en rullgardin till fönstret över matbordet. Nu kan vi sitta där och äta mat utan att smälta bort eller ha solglasögon på oss. Vår tomt har totalt söderläge och vid solsken ligger solen på hela långa dagen. Inget negativt med det. Inte längre i alla fall, nu när vi har en rullgardin! Dessutom har vi köpt en ny matbordslampa. Väldigt snygg och modern design. Dock är den typ mintgrön inuti vilket verkar svårt att matcha. Jag har köpt gröna krukor men det blev inte riktigt rätt färgkombination. Vi får se hur det blir när vi köpt nya gardiner för det ska vi också göra. Har hittat jättefina på Bon Prix. Nu ska jag bara sluta snåla och beställa dem. 700:- för gardiner sviiiiider lite i plånkan.

Bäst av allt är att Erland och barnens farmor var här på besök igår. Vi åt lasagne och Erland hjälpte oss att beskära våra fruktträd. Vi mejade även ner den sneda ölandstoken på kortsidan. Det blev superbra. Nu kan de börja växa upp på nytt och förhoppningsvis kan vi fixa så att de växer rakt och snyggt istället för snett och vint.

Det största projektet är dock Lucas sovrum. Där är vi inte färdiga än tros att vi spenderade fem timmar med ihopskruvandet igår kväll. Lucas har fått ny säng och den gamla ska vi sälja. Vill nån ha den ligger annonsen på www.blocket.se. Han sov gott i den nya sängen inatt och så fort vi är klara lovar jag att lägga ut bild. Nu får ni nöja er med lite andra bilder så länge.

 

 Här ser ni den snygga matbordslampan. Man kan välja att ha den stängd, för lite svagt ljus, eller öppen för starkare. Snyggast är den nog stängd. Häftig va?

Korsbanden

Det är väl på sin plats med en liten uppdatering vad det gäller min mans kosbandsoperstion. Det går framåt. Det har hittills gått väldigt sakta. Kryckorna har ju hängt med ett bra tag och benet har varit svullet och blått. Nu börjar dock svullnade  släppa mer och mer och kryckorna är nästintill ett minne blott. Både böjning och sträckning ser bättre ut. Nichlas kämpar på med sin rehab här hemma. Nu cyklar han på träningscykeln en kvart om dagen. Det är en fröjd för ögat att se! Självklart är musklerna inte vad de en gång varit och knäet är fortfarande svagt. Dock ska han förhoppningsvis få börja med sjukgymnastiken på gymmet from nästa vecka. Tre gånger i veckan ska han vara där då. Nu tycker jag att jag ser ljuset i tunneln..äntligen. Nichlas påstår sig vara redo för att börja jobba på söndag..Jag är inte riktigt av samma åsikt. Men det är han själv som bestämmer och de på jobbet är ivriga att få tillbaka honom. Det går säkert bra bara han tar det lugnt och ser till att få hjälp med det han faktiskt inte klarar av...än. Men fortsätter det i den här takten är nog Nichlas snart ute i spåret igen. Lagom till de solvarma sommardagarna.

Höger vad är inte riktigt lika "musklig" som vänster.

We made it

Jajamensan. Idag fick jag äntligen åka till IKEA. Det har jag längtar efter väldigt länge. Trots att vi planerat att åka dit hanns det här med inköpslista inte med. Lite synd för det var en del saker som inte kom med hem eftersom vi inte hade måtten med oss. Sen fick vi tidsbrist i sluttampen och då var det ytterligare några saker som blev kvar i affären. Men IKEA står kvar så det löser sig förmodligen.

Yeah!

Nu är det bokat och klart. Inom en relativt snar framtid ska jag tatuera mig för andra gången i mitt liv. Den första tatueringen gjorde jag för tretton år sedan. Då var jag sexton år och på utlandsresa i Portugal. Tatueringen pryder självklart fortfarande min arm. Den är inte speciellt vacker och inte heller så noga utvald men jag gillar den ändå. Den har ju liksom blivit en del av mig och jag vet ju var den kommer ifrån och hur jag kände mig i livet när den gjordes. Sen lever jag ju efter filosofin att man inte ska ångra nåt man gjort (iaf när det kommer till tatueringar)..Så därför gör jag inte det. Jag står för att jag inte tycker att man ska tatuera över/om sina tatueringar..även fast jag till viss del förstår att folk gör det. Denna gång har jag funderat lite mer på det jag ska göra och jag tror det kommer bli jättefint. (Eller hur mamma;)

Ge inte upp!

Det är härligt när det börjar gå mot vår. Alla dessa små vårtecken som dyker upp här och var gör att det spritter i kroppen. Häromdagen såg vi t.ex. två svanar som gled omkring på vattnet, som då självklart var isfritt. Lucas har dessutom fått tillfälle att testa cykeln första gången i år. Det gick sådär och jag klandrar honom inte. Det är svårt att cykla på grus och nu är marken sådär härligt porös vilket gör det hela ännu svårare. Vi kom inte så långt kan vi säga. Nä, ska vi lära oss att cykla får det nog bli så att vi packar in oss i bilen och åker till Sörping. Vår lilla Lucas har en tendens att ge upp när det blir lite svårt. "Jag lär mig när jag bli äldre" säger han. Det spelar liksom ingen roll att man förklarar att man måste ÖVA för att LÄRA sig. Nej nej. Bara man fyller sex så ordnar det sig tänker han. I år ska han lära sig att cykla ordentligt. Det ska vi nog se till. Sen att vi kanske blir ovänner på vägen..det är en annan sak det!

Nere vid sjön finns alltid massa kul att utforska. Leia testade bänken och fick titta på en tallkotte. Röra den ville hon inte.

Adjöken fröken

Imorgon ska Darth Vader och hans familj ta farväl av Piratmorfar och Tomtemormor. De ska åka på en utlandsresa..igen. Sällan. Denna gång blir det Mexiko som ska utforskas. Nytt resmål. Spännande även för oss som snällt får stanna hemma. Hur Lucas ska klara sig utan sina lekkamrater återstår att se. Vi får helt enkelt hålla tummarna för att magsjukan på Lucas förskola gett med sig så han slipper vara hemma nästa vecka också. Ja, vi tar det säkra före det osäkra så att säga.

En sak till mig

Jag har påbörjat ett litet projekt här hemmavid om kvällarna. Jag har börjat fylla i alla "bebisböcker" vi fått till Leia. Sådana här "om mig"-böcker där man klistrar in bilder och skriver sådant som kan vara kul att minnas och läsa om. Både för oss men också för barnen när de blir äldre. Jag minns att jag tittade i våra böcker när jag var liten. Nu finns de ju tyvärr inte kvar men jag minns de väl. (Vi hade också en läkarbok som var intressant vill jag minnas.) Lucas böcker har ju varit påbörjade sedan han var bebis men de är långt ifrån färdiga. Därför ska jag lägga ner lite krut i dessa också tänkte jag. För att kunna ro i land detta projekt har jag köpt en sak till mig själv. (Visserligen kommer resten av familjen också ha glädje av den men ändå.) Jag har köpt en fotoskrivare. Den är så fin! Jag har testat att skriva ut några foton men också målarboksbilder till Lucas. Det är perfekt. Ännu har jag enbart testat små bilder men så fort jag får chansen att åka till IKEA o köpa ramar ska jag testa att rama in foton i storlek A4. Glädjerus!

Ute i skog och mark

Lucas älskar skogen. Jag gillar den också och nu när vädret tillåter lite mer utomhusvistelse passar vi på så fort vi får chansen. Leia och pappa lämnar vi hemma tills vidare. Men  vi längtar tills pappan kan vara med såklart. 

De har mejat ner större delen av skogen vid vägen här i Klarsjön så därför har vi hållit till på andra sidan de senaste gångerna. Vi brukar leka ninjor (sällan va?) och riddare och vi har dessutom hittat ett "jobbarträd" som vi arbetar hårt med. Det är ett stort träd som fallit i de starka vindarna och vi låtsas att det vaktas av troll som vi måste akta oss för. Lucas tycker det är superskoj. Idag fick han ta med sig kusinerna ut i skogen dessutom. Han fick visa sitt träd och de jobbade på det tillsammans en bra stund. Vi testade även kläderna och stövlarna lite i sjön och åt smörgås på bänken vid badplatsen. En härlig eftermiddag och frisk luft och lite solsken gör gott för själen. Nu tänker jag sitta i soffan  och dega tills det är sovdags..jag har redan avverkat min steg på fitbiten för idag.

Hästarna

Nu är vi trötta på dessa uslingar. Visserligen är det bara en "häst" som får jobba inomhus numera. Men de har en tendens att vara så himla mycket i vägen. Nu räcker det! En månad var mer än nog...

Gammelfarmor Gerd

Vi har inte så värst stor släkt och de vi faktiskt har i släkten träffar vi typ aldrig. Jag har två kusiner och de har ett gäng ungar var. Jag har också en farbror som i sin tur har en "ny" fru. Sen har jag ju min farmor, eller gammelfarmor Gerd som våra barn säger. Hon har som känt precis fyllt år och är man gammal så bör man ju passa på att fira det. Hon hade en önskan om att vi skulle ses allihop över en bit mat och så fick det bli. Och det var jättetrevligt faktiskt. Nåt vi absolut vill göra om igen. Vi åt buffé på mitt jobb, på våning två med kladdkaka till dessert. Vi var typ 28 pers eller nåt och hälften var ungar. Fantastiskt snälla barn som nog också hade roligt. Nu hoppas jag och tror att farmor blev nöjd över sin dag. Vi hade i alla fall jättetrevligt och tackar för att vi fick medverka!

Framsteg

Lucas är så duktig. Simskolan har nu kickat igång och jag tror att det var 6:e gången idag. Man märker att det ger nåt trots att kanske inte själva simtekniken sitter. Lucas har blivit riktigt modig utan puffar. Han har ju visserligen alltid haft vattenvana men att vara utan puffar har skrämt honom lite. Nu är det inga problem. Han hoppar från kanten och tar sig upp till ytan och till kanten av bassängen alldeles på egen hand. Det är kul. Jag sitter alltid o tittar på honom ifrån cafeterian där de vuxna får vänta under lektionen. Lucas blir stolt också. Tror han känner på sig att han varit duktig de gånger han varit det. Tummen upp👍