2011 härjade vinterkräksjukan hemma hos oss. Då var Lucas strax över året och låg sjuk i sex dagar. Sedan dess är det mest jag so haft fel på magen. Skönt..för mannen i mitt liv har kräksfobi..och då menar jag RIKTIG fobi och inget hittepå. Han skulle behöva en terapeut.
Igår, när vi kom hem från Luddingsbo, var Lucas lite blek om nosen och ville sova redan innab klockan sju. Kvällsmat ville han inte heller ha. Jag anade ugglor i mossen men natten verkade bli lugn. Halv fyra ropar Lucas på mig. Han är törstig. Jag hämtar och han dricker tre muggar med vatten. Tre muggar som sedan kommer upp i sängen. Jippi. Nu sitter jag här på helspänn i soffan och grämer mig över att behöva berätta för Nichlas när han kommer upp. Dessutom hoppas jag att kusinerna bli skonade. Hata hata hata magbaciller!
1 kommentar:
Stackars!
Skicka en kommentar