Tindra 6 år

Idag blir Lucas kusin Tindra sex hela år. Hon bjöd på kalas idag med tårta och kakor och saft. Lucas knaprade pepparkakor..hans nya favorit-godsak. Även jag hittade en godsak. PÅ FYRA BEN! Världens sötaste valp. Än är den inte tingad. Sugen? Javisst!=)

Ett minne blott

Ja, nu är altanen ett minne blott. Likaså framsidans trappa och "gången" av plattor därute. Det är fult och lerigt överallt. På torsdag kommer traktorn och kör på vårt gräs. Det kommer i alla fall bli bra när det är klart! Jag bar sten i två timmar igår. Ingen faslig träningsvärk idag dock.

Framförhållning

Idag är det söndag den 27:e november. Så här efter julbordspremiären på jobbet (som förövrigt har gått kanon) har jag faktiskt fått lite julstämning, trots stormen Berit och regnrusk. Så idag var jag faktiskt inne i stan en snabb sväng och handlade lite julklappar. Jag tror nog aldrig att jag varit så tidig förut. Nu är det inte många klappar som fattas. Känns bra. Men vad ska man köpa till Nichlas?!

För övrigt var jag tvungen att tacka nej till Blingo-träffen hos Emma idag. Kändes surt..men hoppas att hon snart ordnar nåt mer som man får komma på.

1:a advent

1:a advent..våra nya fina stjärnor (och julstjärnor) i vardagsrumsfönstrena.

Jobbigt och skönt

Nu har vi ÄNTLIGEN påbörjat det hemska som ligger och gnager i mig om nätterna. Husrenovering med dränering och plinteri. Jonte var här idag och hjälpte oss att riva vår altan. Nu ser det verkligen ut som skrutt därute och värre blir det när det kommer grävare och gräver i leran och kör upp vår gräsmatta. Mitt hjärta blöder! Men samtidigt känns det skönt att vi i alla fall börjat. Nu blickar vi framåt. Förhoppningsvis kommer plintarna vara färdiga innan jul och vi ska även gjuta nya plintar till altanen. Altanen ska vi sätta tillbaka är tanken. Vi ska använda så mycket som bara går av det gamla virket. Alltså kommer altanen se likadan ut som förut. Nichlas ska börja skruva på den så fort plintarna är på plats. Håller mildvädret i sig ska vi inte behöva vänta ända till i vår med att bygga altanen. Nej, ju förr desto bättre enligt min mening. Sen ska vi bara till banken och låna pengar..sen kan man pusta ut igen!

Toalettkaos

Jag har ju tidigare nämnt att det blev stopp i urinseparationen i toan nu under våra magsjukedagar. Detta skulle jag råda bot på tänkte jag häromdagen. Fram med högtrycket bara. Strålen på det hårdaste hårdaste och sen spruta och kör! Resultatet blev gott om man bortser från att det var bajs ( och annat smått och gott) i större delen av badrummet. Jag hade dessutom precis sanerat därinne. Så det vara bara att börja från början med trasor, papper och ytdesifektion. Hursomhelst rinner Herr Kiss ner som han ska nu i alla fall..alltid nåt!

Tripp, Trapp, Trull

Tripp, Trapp, Trull

Theo 5 månader

Elin 25 år

Jonathan 5 dagar

Lucas 22 månader

Idag har vi varit och känt av bebislyckan i Åby. Han är fin den där Jonathan. Tänk att de är så små och tänk vad fort det går när de väl börjar växa. Nu är vi i alla fall mammor till underbara pojkar alla tre. Perfekt att kunna "låna" varandras barn lite. Och bättre blir det, när de små varianterna blir äldre och kan leka lite bättre med mitt yrväder. Fram för mer barn..vad vore livet utan dem?!

Nichlas och Theo läser bok

Lucas testar Jonathans babysitter

Pappa Danne och fina Theo

Pappan får sömnbrist

För att minimera risken för återfall vad det gäller magsjuka höll vi Lucas hemma från dagis ytterligare en dag. Det innebär att han inte ska dit igen förrän på tisdag. För att det skulle funka var Nichlas tvungen att håla sig vaken hela dagen. Ja, han började alltså jobba 22 igårkväll, kom hem halv fem när jag åkte, och var sedan vaken tills dess att jag kom hem igen 12 timmar senare. Nu sover han såklart men hinner bara göra så i dryga fem timmar. Sen upp och jobba igen.

Unga och purfärska. Elin och Nichlas 2007

Jonathan

Imorgon ska hela familjen Berggreen åka och titta på den nya bebisen Jonathan!

Magkatarr

Ibland blir jag så stressad här i livet att jag får en smärre hjärtklappning. Det är lite för mycket för mig just nu. Känns som allt kommer på en gång och jag hinner inte ens med hälften av det jag borde. Just nu känns livet tufft med sjukdomar, allergi, krismöten på dagis, husrenoveringar, julbordspremiärer och banklån. Dessutom har vi fått stopp i den förbenade urinseparationen för, låt oss se, trehundrafemtionde gången. Den som uppfunnit den där toaletten måste varit dum i huvudet.

Han är tillbaka..trotsigare än någonsin!

Nu har min lilla kille äntligen blivit sig själv igen. Han dansar, hoppar, studsar och far omkring som en ångvält här hemma. Han har även lyckats bli trotsigare än någonsin. Svaret på allt man säger är: NEJ!

- Ska vi äta frukt?
- NEJ!
- Ska vi leka?
-NEJ!
-Ska vi bada?
-NEJ!

Lilla skruttunge. Mamman är så glad att han är tillbaka igen och för att vara på den säkra sidan skippar vi dagis denna vecka och Lucas ska inte tillbaka förrän på tisdag.

Den långa lilla bebisen

Grattis Jenny (och Hampus)  till din (er) fina lilla bebis som jag ännu inte fått träffa in real life. Han ser dock väldigt fin ut på bild och vi kan knappt bärga oss här hemma. Ska bli så kul att se er. Med sina 3660 gram och 54 cm är han ju en riktigt lång och ståtlig herre. Vi tänker på er här hemma. Hoppas ni snart får komma hem och börja ert nya liv som en liten familj!

Vi överlevde

..men det kändes inte som om jag skulle göra det igår. Nej, för magviruset ville även sätta tänderna i mamma Elin förstår ni och det med besked. Hela dagen igår var jag sängliggande med feber och illamående från båda håll(!) Det var det värsta på länge. Och stackars Lucas som återfått lite av sin energi kunde inte för sitt liv förstå varför mamma låg och latade sig i sängen hela dagen. Han var inne o tittade till mig med jämna mellanrum och drog mig i handen..men jag orkade inte. Men så imorse vaknade jag utan känslan av att hålla på att bajsa på sig. Det var en härlig känsa och nu är jag på benen igen. Imorgon väntar jobb medan pappan är hemma med Lucas. Får se om vi kan hålla honom hemma på onsdag också (han går ju bara tis-ons) bara för att slippa ett eventuellt återfall.

Oh no!

Herr magsjuka har varit och hälsat på hemma hos oss. Lucas kräktes över bordet på Pizza Hut igår när vi var där och lunchade med mina vänner. Stackars lilla barn. Lunchen fick ett abrupt slut kan man lugnt säga och jag har fortfarande ångest för att jag utsatte mina kamrater för det. Men på förmiddagen var Lucas precis som vanligt. Vi var till och med ute en sväng så det var inget jag kunnat förutse. Senare igår var han dock helt utslagen. Nio kräkningar blev det men till sist somnade han i sin säng och sov hela natten, med bara ett litet avbrott för att dricka vatten. Idag har vi klarat oss utan kräks och Lucas har lyckats pilla i sig tre smörgåsrån och lite blåbärssoppa. Han har dock varit supertrött och grinig och väldigt rutten i magen. Imorgon har jag tagit ledigt så vi får vara hemma o kurera oss ordentligt. Känns som rätt beslut!

Smarrigt kvällsmål..

I brist på tid och ork blev det fruktsallad till kvällsmat idag. Riktigt smarrigt enligt mig och jag tror att resten av familjen uppskattade det också. Lucas tyckte dock att det var godare att äta direkt ur den stora skålen.

PUSS

Någon form av rekord

Två dagar på raken på förskolan UTAN allergi..fantastiskt!
Dock en smärre reaktion efter ett varmt bad här hemma med mamman. Kanske berodde det på mammas hårvax eller hudlotion eller kanske hårsprayen? Inte var det mjölk och ägg i alla fall. Ett steg i rätt riktining!

Klent utbud

Lilla bocken Bruse trippa` över Trollebron!

Igår var en tripp till IKEA med jobbet inbokad. Vi skulle fixa massor med pynt till julborden och hade en lång lista med saker som skulle handlas. Jag var spänd och tänkte reka en del för ett eventuellt besök av mig och familjen den närmaste veckan. Nu känns det som vi hoppar över det. Det var det klenaste utbudet av julpynt jag någonsin sett. Inte bara på IKEA utan också på Åhléns och på Plantagen. (Där fanns det för övrigt en plastgran för 2300:-!!) Är det inte meningen att man ska pynta nåt, eller? Nej tacka vet jag Rusta. Dit ska vi nog i alla fall åka innan det beger sig...

Samfälligheten

Jag är invald i styrelsen här i området. Jag är någon form av suppleant och vet egentligen inte vad jag fyller för funktion. Hursomhelst så hade vi styrelsemöte igår. Vi skulle träffas hos vår sekreterade och prata igenom vissa punkter ur protokollet. Jag var där i nästan en och en hlavtimme och hälften av tiden satt de bara och pratade massa annat. Jag som känner att jag inte har sådär jättemycket gemensamt med de andra satt mest tyst och tittade på klockan. De valde in mig med motivationen "Det är bra med någon yngre i styrelsen också": Nu är inte de andra lastgamla heller utan de flesta är väl runt 40-50 år och är man så gammal kan jag väl tycka att man ska kunna "hänga med i svängarna". Men ack så fel! Alla de i styrelsen använder sig till exempel av POSTGIRO när de betalar sina räkningar. Ingen av de använder någon internetbank eller någon autogiro eller nåt. Sen har vi fått möjlighet att hoppa på det här med "Fiberledning" till bredband då de ska ta bort de gamla kopparledningarna. Men de andra i styrelsen tyckte att det verkade alldeles för konstigt att gräva ner nåt som egentligen är luftburet och ville inte alls vara med om detta. Kändes som jag var tillbaka på stenåldern! Undrar om de missat att vi lever på 2000-talet?

Ledig dag

Måndag och fredag är de dagarna då jag alltid är ledig. Idag är det måndag och efter en jobbhelg ser jag alltid fram emot att få vara hemma själv med Lucas (pappan sover ju) och hitta på massor bus. Vi brukar till exempel alltid passa på att vara ute massor eftersom mörkret kommer så tidigt och man inte hinner vara ute något de dagarna Lucas är på dagis. Idag var vi på möte på dagis på förmiddagen. Lucas fick följa med och leka med de andra barnen i en dryg timme medan vi satt och pratade med personalen. Vi kom väl inte fram till så mycket men jag mår bra av att ha fått ventilera mig än en gång. Jag var rak och ärlig och berättade vad jag tyckte och kände. Chefen var en riktigt redig typ och det kändes som om hon tig det jag sa på allvar. Hon sa till exempel att det här med allergi inte var något ovanligt och att det är en självklarhet att vi som föräldrar ska känna oss trygga med att lämna vår son och dem. Dessutom påtalade hon att det finns hur mycket möjligheter som helst i huset och bara personalen har lite fantasi skulle det här lösa sig galant. Nu får vi se om det verkligen är så. Jag hoppas det! Hursomhelst..så var vi alltså på dagis en sväng på förmiddagen vilket tog lite av min "kvalle-tid" med Lucas. När vi kom hem därifrån var han trött och efter några skivor vattenmelon somnade han gott i sin säng. Jag intog soffan och slumrade till ett tag även jag i tron om att jag skulle behöva massor med energi för all lek vi skulle hinna med på eftermiddagen. När Lucas sedan vaknade var klockan fyra! Han hade sovit i nästan fyra timmar och ute var det mörkt. Nu var det bara att laga mat kvar och sen nästan dags att natta sig igen. Jag känner mig lite snuvad på min och Lucas lediga dag och nu väntar tre långa dagar med jobb.

Lucas hjälper gärna pappa att duka vid middagstid. Då kan man bli så här snygg förstår ni!=)

Första och SISTA gången

Igår, lördag, jobbade jag frulle. Efter arbetsdagen var jag och hämtade min bil i garaget precis som vanligt. Garaget har sådana här automatiska dörrar som öppnas när man åker fram. Jag stod där och väntade tills jag kunde pressa ut bilen genom porten. PANG! Helt plötsligt fick jag en tjej på motorhuven. Adrenalinet dånade i öronen och hjärtat slog i 320. Jag har alltså kört på en cyklist som cyklat på trottoaren. Hon kom körandes i väldig fart ifrån höger så det fanns ingen chans att jag kunnat se henne. Snacka om ångest! Jag kastade mig ut ur bilen och hjälpte henne upp. Hon låg alltså ner med typ cykeln över sig på gatan. Cykelkorgen var sned och likaså styret. Som tur var var hon HEL och hon hade inte slagit sig alls. Jag rättade till cykeln så gott det gick. Bad om ursäkt femhundra gånger och försäkrade mig om att hon inte hade ont. Sen fick hon mitt nummer om hon ville lämna in cykeln och sen skildes vi åt. Elin hette hon..sammanträffande?

Mamma/pappagris

Jag skäms inte över att säga det men jag är nog lite utav en mamma- och pappagris och idag när jag fick prata med dem på telefonen så blev jag glad. En vecka har de spenderat i Thailand nu och vi saknar dem mycket!

Like old times

Förmiddagen spenderades hos min yngsta storasyster i Luddingsbo. Hennes äldsta barn var på dagis idag och det var bara minstingen Emil (2 månader) som var hemma med sin mamma. Sara och jag fick alltså tid över till att bara sitta o prata. Lucas blev glad över att få använda alla leksaker som finns i huset (de äldre barnen är rädda om sina saker) och underhöll sig själv mest hela tiden. Det kändes nästan som gamla goda tiden och det är inte utan att jag saknat att umgås med min syster. Fast det är klart att det är superkul att åka o hälsa på när barnen är hemma också..men då måste man ladda upp med massor energi!=)

En snygging

Fick idag en länk till bilderna på Lucas som togs på dagis häromdagen. De blev jättefina! Det finns bilder där han skrattar och där han bara ser allmänt söt ut. Bilder där han tittar in i kameran och bilder där han tittar bort på ett busigt sätt. Tyvärr är de så väldigt dyra de här bilderna men jag känner att vi måste beställa ett packe för de var verkligen fina. Gruppbilden blev också bra. Fantastiskt att 12 barn i ålder 1,5-2 år lyckas titta in i kameran samtidigt. All heder åt forografen!

Fakta om mjölkallergi

Mjölkallergi är numera ganska vanligt i Sverige. Vanligast är det bland små barn. Oftast visar sig allergin redan i spädbarnsåldern. De flesta växer ifrån sin allergi innan skolåldern medan andra får leva med den. Kroppen reagerar olika från person till person och symptomen kan även ändras med tiden. Vid mycket svår mjölkallergi kan man reagera så starkt att man hamnar i allergisk (anafalytisk) chock och behöver då läkarvård omgående.

■ Hud: eksem, hudrodnad, klåda, nässelutslag och svullnad.


■ Mage-tarm: diarré, förstoppning, kolik, kräkning, magont, blod i avföringen och svårt att ta upp näring.

■ Luftvägarna: astma, hosta och snuva.

■ Allmänna besvär: allmän irritation, gråt, huvudvärk, håglöshet, oro, rastlöshet, slöhet och överaktivitet.

Alla de symtomen i tjocktext har Lucas. Vem vet? Nästa gång kanske det blir så pass att han behöver åka ambulans!

KATASTROFDAG

Dagen började bra då vi fick Dagens Ros i tidningen för trevligt bemötande på jobbet. Alltid kul med uppskattning för det får man så väldigt sällan i min bransch. Dock fallerade den goda stämningen ganska snart när min chef fått ett långt mail med klagomål. Lagom när man skakat av sig det dåliga humöret ringer fröken från dagis. Shit! tänkte jag. Har Lucas blivit sjuk? Men icke..eller jo..men självklart var det allergin IGEN! Hela personalstyrkan var i uppror då Lucas tydligen (på nåt mystiskt vis) fått tag i någon annan unges pipmugg och bäljat i sig mjölk. Som tur var blev det inte så mycket mer än kräks. Inga utslag, ingen trötthet och han blev snabbt sig själv igen. Nu har de på dagiset bestämt sig för att "de inte klarar av" det här. Jag är så fruktansvärt upprörd att jag inte vet var jag ska ta vägen. För det första tycker jag inte om att de pratar om min son som han vore handikappad. Fröken hann med att både föreslå "allergianpassat" dagis och "personlig assistet" men hallå..han är inte utvecklingsstörd utan bara känslig mot två ynka livsmedel. Det är ju inte så att han en megalång lista med saker han måste undvika. Mjölk och ägg är det enda och jag, som faktiskt har rätt mycket kött på benen vad det gäller dessa saker med tanke på mitt jobb, tycker att det borde vara rätt simpelt. Men de klarar inte av sitt jobb uppenbarligen och nu är "högsta hönset" inkopplat och vi väntar på krismöte. Om det blir förflyttning eller nåt annat får framtiden utvisa. Skönt att vi inte ska dit nu på fem dagar för det känns ju inte kul att lämna över sitt barn till någon som man inte kan lita på!

Bebismys x FEM!

Igår var vi en sväng hos Lucas farbror med familj. Där finns det massor med bebisar. Fyra stycken fyrbenta och en alldeles vanlig tvåbent. Lucas var i eld och lågor och visste knappt var han skulle börja. Vovvarna var så söta och när han fick hålla en (med farmors hjälp) såg man riktigt hur lycklig han blev. Tyra, Lucas kusin, skulle även hon sitta i Lucas knä nästan hela tiden. Hon har hunnit bli sju månader och är en riktig "bit" så det såg rätt roligt ut när Lucas satt i soffan med henne i knäet.

Badhuset

I eftermiddag har vi varit på badhuset. Det märktes att Lucas blivit stor sedan sist. Nu kunde han gå i trapporna och åka vattenrutschbana alldeles på egen hand. Han kunde även sitta i den lilla bassängen utan att drunkna. Dock är ständig övervakning ett måste då han är helt orädd i vattnet. En jättelyckad dag blev det i alla fall och nu sover han så gott i sin säng.

"Kackan"

"Kackan" heter vatten på Lucas-språk och han älskar det. I somras badade han som bekant, som en tok nästan varje dag. Antingen i balja eller i sjön. Idag var vi ute i höstrusket och lekte på förmiddagen. Lite ruggigt var det men vi tog oss ändå ner till just sjön för att leka. Vi blev kvar i en timme och när vi kom hem hade Lucas vatten ända upp till knäna. Hösten kan vara rätt kul ändå..

Nu blev visst filmklippet åt fel håll..men ändå.

Möte i dagarna två

Det är mycket på jobbet nu precis innan jul. Om tre veckor är det julbordpremiär och imorgon ska vi ha vårt "julbordsmöte". Vi ska träffas klockan fem för en bit mat och sedan prata om massor som har med julen att göra. Det är alltid kul att träffa kollegorna "utanför" jobbet. Man ser ju knappt varandra utan arbetkläder ens så det känns alltid lite speciellt. Hursomhelst så hinner jag inte träffa Lucas på hela dagen. Hur det ska gå vet jag inte. Jag får alltid ont i magen när jag är utan honom. Fjantig? Ja vars!

Stjälpreda

Fönstertvätt blev det igår igen. Man kan ju nästan tro att vi bor i ett slott för det känns som det aldrig tar slut. Nu har jag i enbart emellan fönstrena kvar. Nu ser man ut i alla fall. Fast våra fönster är inte de snyggaste som skådats. Det bodde en klåpare här före oss..på alla sätt och vis.

Notera att Lucas har en ny mössa på sig. Den är supersöt med nalletryck och små bollar som öron. Han själv gillar den inte och vägrade han den på sig. Det gick dock bra om mamma också hade mössa som ni ser. Han är bestämd den unge mannen.