Här får man skäll för att man inte bloggat på så länge. Ska sanningen fram så är det väl mest för att jag inte har nåt utöver det vanliga att rapportera. Livet rullar på..snabbt som attans. Man hinner knappt andas i veckorna och helgerna är alltid över i ett nafs. Börjar komma in i det här med fredagsfeeling och söndagsångest. Tänk att jag aldrig jobbat mån-fre förut. Det är ju rätt najs med lite strukturerad arbetstid trots att jag emellanåt kan sakna de där lediga dagarna med kidsen. Fast Lucas är ju i skolan alla dagar han också.
Tittar ni på Melodifestivalen? Sist jag "följde" det var jag typ hälften så gammal som jag är nu. Ett bra tag sedan alltså. Sen det här med deltävlingar och andra chansen-tramset satte igång har jag tröttnat. Men nu råkar det ju vara så att vårt sedvanliga lördagsmys med Gladiatorerna är inställt pga denna mello-hyseria, så vad gör man? Jo man bänkar sig självklart framför Mellon istället tillsammans med Lucas. Han är ganska kulig att titta med. Han bestämmer sig redan innan han ens hört låtarna för vem han hejar på. Alltid en ung, snygg kille, såklart. Precis som han själv! Vad gör man inte för sina barn? Jo tydligen allt och lite till. Genomlider man till och med Melodifestivalens alla deltävlingar och förmodligen den stora finalen också, då är man väl ändå en rätt reko morsa? Huga mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar