Nu var det vår tur. Verkar vara någon form av vattkoppsepidemi runt om i landet. Massa folk som har det och nu vi också. Stora pojken först. Hittills går det bra. Han klagar inte så mycket. Bara ibland. Han är rädd härdad när det kommer till klåda. Atop som han är. Rätt van vid eksem och diverse utslag. Men han tycker det är tufft att missa förskolan. Det förstår jag för han är pigg som en mört i övrigt. Ingen feber, ingen trötthet. Bara prickig korv. Nu väntar vi med spänning på om Leia blir drabbad också. Det är väl näst intill säkert som jag förstår det. Fruktansvärt smittsamt virus. Det känns jobbigare. Hoppas hon får en lindrig variant. Lucas kan man ju ändå prata med och resonera med. Han förstår att om han kliar sig blodig så blir det fula ärr efter och han förstår att det kommer gå över och att det är en sjukdom som alla ska ha. Leia är lite liten...kan bli spännande o tålamodsprövande. Jag själv vet inte om jag haft vattkoppor heller. Mina päron säger att jag inte haft det. Hoppas dom har fel. Man kan blir dödssjuk som vuxen ju. Det har jag varken lust eller tid med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar