Efter massa kul...

...kommer tydligen massa "okul". Här hemma har vi magsjuka. Det suger. Det är fruktansvärt och precis så illa som jag minns det. Leia är det som drabbats hittills. Jag håller verkligen tummarna för att vi andra klarar oss. Hon är allt annat än pigg och fräsch. Tycker så synd om henne. Hjärtat brister. Nu sover hon i sin säng. Hoppas hon får sova till imorgonbitti och må bättre efter det.

Nichlas fick vara hemma och vabba. Jag är lite stolt över honom faktiskt. Att han inte springer o gömmer sig nånstans när det vankas magsjuka. Det tar sig minsann.

Dagens kids..

Det här med mobiltelefoner och iPads och plattor av olika slag är en väldigt het diskussion. Det har det varit ett bra tag. Vad är det med barn och dagens teknik?
Leia är 2,5 år och har precis upptäckt "paddan". Ibland är det det första hon tjatar om när hon slår upp ögonen på morgonen. Youtube ska det vara och man ska inte titta så noga på klippen utan mest bara frenetiskt byta mellan olika. Sen gillar hon ju böcker också men det är nåt visst med paddan. Undrar om det beror på att hon inte får kolla på paddan så mycket och att hon oftast får ett nej när hon frågar efter den. Att det liksom blir mer spännande när det är förbjudet i vissa lägen. Ja. Fascinerande. Lucas älskar ju också paddan och kollar hellre på den än på film på tv:n....

Ah. Det är svårt. En balansgång. Man vill ju att barnen ska följa med i utvecklingen och att kunna hantera dessa saker är ju viktigt för att kunna fungera i samhället sen. Men samtidigt vill jag ju inte att de ska sitta hela dagarna och glo på klipp och film och spela diverse spel. Nä. Lagom är bäst...

Ny regel

Det har blivit mycket godis de sista veckorna. Hela det här med jul och nyår genomsyras ju av godsaker. Därför har vi nu gemensamt bestämt att varannan vecka, fredag eller lördag, får man äta sötsaker. De helger då det inte är godis så gäller popcorn eller salta pinnar i måttlig mängd. Lucas brukar ha världens godislass varje fredag och jag har länge tyckt att det är ohållbart. Nichlas kanske inte riktigt är inne på samma spår men nu har vi bestämt så här iaf. Vi vuxna har samma regel såklart. (Med undantag för mig som fortfarande brottas med mitt pepsi max-beroende. Men man kan inte förändra världen på en dag.) Vi börjar så här.

Ikväll jobbar pappan så Lucas och jag har legat i soffan och kollat på film. Han har ätit popcorn. Den vänliga jätten hette filmen. En vacker saga som jag rekommenderar...

För få timmar

Dygnet har för få timmar. Kanske beror det på det jag skrev om i tidigare inlägg. Att vi sover oss in på förmiddagen eller så känns det bara som så för att det fortfarande blir mörkt så tidigt. Jag hinner inte allt jag vill hinna. Jag viöl hinna åka pulka innan snön försvinner. Jag vill åka skrillor innan isen smälter bort. Jag vill hinna umgås med mina kompisar men också med barnens mor- och farföräldrar och kusiner. Däremellan ska jag hinna städa, tvätta, laga mat och nu ska ju gärna julen väck också. Dessutom har jag lite målning kvar här hemma. Det är fortfarande två väggar som är beiga men som ska bli grå. Och gardinerna i vardagsrummet är 40 cm för långa. Jag satt igår och tänka hur bra jag mådde, att jag inte är speciellt stressad för tillfället. Nu när beslutet angående jobbet är taget och vardagen fallit på plats. Men idag kom stressen som en blixt från klar himmel. Tror att mycket bottnar i att jag inte hinner/kan ge mig ut och springa i den utsträckning jag vill och behöver. Löpningen är som att ladda batterierna. Lite tid för mig själv. Det får mig att känna mig sund och frisk och duktig. När Nichlas jobbar eftermiddag och vi har saker att uträtta innan dess, hinns inte löpningen med. Och jobbar jag på dagen så är det ju också klippt omöjligt. Nej, det blir bättre i vår när det är ljust ute längre och när termometern inte visar hundra minusgrader!

Tröttmössa

De sista fyra månaderna har jag fått testa på hir det är att sova ordentligt på natten. Visst blir jag störd av samtliga familjemedlemmar några gånger varje natt men att slippa ställa klockan på 4 gör ju att jag hinner sova längre. Har det gjort mig piggare? Njaaaa. Jag vet inte det jag. Däremot har jag blivit bortskämd aå de nätterna när jag snittat 5 timmar har jag istället varit alldeles död på morgonen. Snacka om att man är vanemänniska.

Vi som faktiskt fick till lite jullov för barnen i år (jag hade en del komp och Nichlas schema föll sig bra) har verkligen gått bananas vad det gäller att sova. Nu är klockan snart 9 och Leia sover fortfarande, Nichlas likaså. Ändå nattade jag henne som vanligt klockan 19 igår. Så här har det varit sen jul. Vi sover bort halva dagarna. Den enda som oftast är uppe med tuppen är Lucas men han har också passat på att ta några sovmorgnar. Funderar på hur det kommer bli nästa vecka när skolan och jobbet kör igång igen. Klarar vi det tro?

Och så...

...kom vintern när både jul och nyår var över. Det är tjugo minusgrader ute och den första riktigt kalla dagen har passerat. Låt oss säga att det ligger ungefär 15 cm snö på backen. Som vi längtat och nu är det för kallt för att vara ute och nyttja den. Ja, alltid är det nåt och aldrig är man nöjd. Vi var ute igår och körde ett varv med snowracern. Fortfarande inga backar här ute i kärret. Det suger ju lika mycket som förgående år. Vi håller tummarna för att sjön hinner frysa så vi kan testa skrillorna där i alla fall. Lite roligare nu när Lucas faktiskt åker som ett proffs. Han är garanterat bättre än mig ute på isen i alla fall.

Lite surt med så många minus också för att ge sig ut och springa i detta väder är det inte tal om. Då dör jag på fläcken. Har ju precis kommit igång igen efter att ha fått min åkomma diagnostiserad. Men det är en helt annan historia.

På återseende!

Mkt på en gång.

Det händer mycket i mitt liv nu. Jag är stressad. Stressad sådär allmänt.  Verkar bli värre med åldern också. När jag är femtio kommer jag förmodligen vara ett nervvrak.

Vi lackar mot jul minsann. Barnen växer så det knakar. Snart har vi en sjuåring i huset. Lucas har snart avverkat en termin på Haga. Han trivs. Har fått många kompisar och jag tycker inte att han är lika trött längre som han var i början. Han längtar efter skolan på helgerna och längtar lite till läxor. Ett halvår kvar sen är det första klass som gäller.

Leia är snart 2,5 år. Hon är fortfarande väldigt
"liten" i sättet. Pratar inte så mycket än. Eller hon pratar massor, hela tiden men inte så man förstår. Många ord kan hon iaf. Sista halvåret har hon lärt sig mycket nytt. Hon gillar att titta i böcker och rabbla namn. Lite senare än average men världens finaste tjej ändå. Vi jobbar på med pottan också men ännu inte så mycket framsteg.

Jag jobbar på på mitt nya jobb. Det känns bra och är kul. Arbetstiderna är fantastiska och barnen är söta. Vi får se vad framtiden har att erbjuda. Har tre pass på Grand denna jul. Tre julbord. Det ska nog gå bra. Nichlas ska dock operera ryggen nu i nästa vecka så då kan jag inte vara hemifrån mer än nödvändigt.  Han kommer inte få lyfta nånting på en månad typ. Så hur vi gör med julgran och allt detta år återstår att se. Kommer bli en tuff tid för oss. Men inget vi inte klarat förut.

I övrigt att jag fått bita i det sura äpplet och gett med mig lite vad det gäller pengarna på sparkontot. Det är jobbigt att se kosingen försvinna. Men nu har vi börjat rusta upp huset lite invändigt.  Nya innerdörrar och ny ytterdörr. En ny soffa och lite färg och annat smått och gott. Det blir fint. Kommer bli väldigt bra när det är klart. Förhoppningsvis kan vi bygga om entrén ute till vårkanten. Och kanske lägga om markstenen också.

Så det var lite om vad som hänt sen sist. Kanske kan bloggen få nytt liv framöver? Den som lever får se....

Bye bye!