Det är nåt visst med bebisar. Jag gillar dom skarpt. De ger en en härlig känsla djupt ner i hjärtat. Är det sen en bebis vars mamma man också tycker om så blir det extra känslosamt.
Nu är hon här äntligen. Lille "namnlöse" såg dagens ljus på eftermiddagen den 1:e april. Ett litet aprilskämt. Det lär hon få höra resten av livet o Tessan blev snuvad på sitt marsbarn. Haha. Jag tror inte det spelar någon roll faktiskt. Jag fick äran att träffa "namnlöse" redan ett dygn efter att hon bestämt sig för att komma. Lilla knytet. Hjärtat svämmar över av kärlek. Jag veta att Lucas också längtat. Längtat efter att få hålla den lilla. Och det fick han och det pratar han fortfarande om. Det fick ju bra sa han, för han har ju övat massor på Leia. Sant! Leia hade det lite kämpigt. Bebisen var ju så söt. Hon ville krama den hårt o pussa den o säkert bära omkring på den som en docka. Det fick hon såklart inte till sitt stora förtret.
Pappan, mamman o storebrorsan därhemma verkade också nöjda. Nu ska de njuta tills bebisbubblan spricker. Njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar