Hårbesvär

HUR I HELA FRIDEN SKA JAG KLIPPA MITT HÅR? SKA JAG KLIPPA MITT HÅR? ELLER SKA DET FÅ VÄXA ÄNNU MER?

Känns som det är ett återkommande problem. Nu ser jag inte klok ut då det är mer än fyra månader sen jag klippte mig. Men jag vet inte hur jag vill ha det. Kanske nån page-liknande frissa? Fast lite uppklippt och rufsig liksom? Ojojoj....

20 stycken

Tandläkaren idag för Lucas. Gick hur bra som helst. Han är duktig när han vill trots att han ska prata rappakalja med alla främlingar vi möter. Tandläkaren var lite speciell men ändå helt okej. Lucas har iaf 20 stycken fina, hela och rena tänder. Känns skönt att det inte var nån karies trots godis och småätande. Guldstjärna till oss allihop!

Halloween

I helgen är det Halloween och jag tänkte ge mig på att karva ur en pumpa. Det har jag faktiskt aldrig gjort förut så vi får se hur det går. Pumpan inhandlade jag och barnen igår iallafall.

Psykologiguiden.se

4-6 år En 4-åring är ofta en ängel borta och hemsk hemma. Det är precis som det ska vara. "Lilla tonåren" brukar man kalla 6-årsåldern för. Rastlös, med myror i kroppen och tvära kast i humöret: gnäll, ilska, irritation och så plötsligt väldigt glad.

4-år är på många sätt en harmonisk ålder. Barnet är aktivt, nyfiket och roligt. Men runt 4 år kommer barnet in i en intensiv utvecklingsperiod och som vid all utveckling kan det också bli jobbigt. Det kan bli en kamp om makten hemma och till synes små motgångar kan göra barnet rasande. Nu är barnet inte lika lätt att avleda längre.

4-åringen har en bra självkänsla och tror på sin egen förmåga. Världen öppnar sig och barnet söker sig allt längre från mamma och pappa, men behöver förstås också den trygga basen hemma. Ena stunden stor och kapabel, nästa stund liten och mammig och pappig. Det är motsatsernas tid.

Kompisarna blir allt viktigare. Barnet lär sig ta hänsyn, samarbeta, kompromissa, vänta på sin tur och empatin vaknar. Förstår och vet allt mer, också om hot och faror och blir därför ofta mer ängsligt. Vågar till exempel inte gå på toa själv. Mörkrädsla och mardrömmar är vanligt liksom tankar på döden.

Kroppsligt händer också mycket. Vid 4 år försvinner det bebisrunda. Barnet lär sig behärska kroppen och övar på att gå balansgång och hoppa högt och långt. Så kallad växtvärk är vanligt. Det är svårt att vara stilla.

I 5-årsåldern kommer barnet in i en "viloperiod", efter den turbulenta 4-årsåldern. Barnet liksom smälter sina erfarenheter och använder sina kunskaper. Hon är ofta ganska samarbetsvillig, ansvarstagande, tjänstvillig och resonabel. 5-åringen är ofta i balans med sig själv och harmonisk och kan därför vara omtänksam och kärleksfull mot andra, både hemma och på dagis. Det är en social ålder, kompisarna är mycket viktiga. Ser oftast fram mot skolstarten, en del börjar intressera sig för bokstäver eller lär sig läsa.

Jag längtar tills 4-årsperioden har sitt slut. Det har varit den mest krävande perioden under Lucas levnadsår. Min lilla kille som är så stor men ändå så liten. Kanske kan det bero på att han blivit storebror och numera måste dela mig och pappan med nån annan. Jobbigt är det iaf ska gudarna veta...tur att man älskar dom villkorslöst i vilket fall!

Happiness

Ravioli tycker jag är gott. Jag minns att jag åt det ibland som barn. Ravioli och sådana här spaghettiringar i tomatsås. Jag och Nichlas har kollat på ravioliburkarna i affären när vi handlat i hopp om att Lucas kunnat äta. Det är bra "extramat" i veckorna när han redan ätit ordentligt på förskolan. Men ack..hittills har varenda märke innehållit ägg. Dumt! Men så igår var vi på ICA och småhandlade lite och då plötsligt hände det. Allergivänlig ravioli, SVINBILLIG dessutom. Nu återstår det bara att se om Lucas gillar det eller ej. Spännande tycker jag!

Träning

Tänka sig att jag kom iväg idag igen mellan amningarna. Andra Friskis-passet på kort tid..trots att jag inte uppgraderat mitt kort. (Kostar 40:-/pass). Det är kul och skönt att röra på sig nu när promenaderna och löpningen inte längre känns så lockande pga vädret. Heja mig!

Tutten vs gröt

Jag ser en ljusning i mörkret. Det har känts lite hopplöst det här med smakisarna då babyn inte visat nämnvärt med intresse och hennes mage strejkat en vecka. Nu har magen stabiliserat sig ordentligt. Inget bajs på nattetid och inte 30 bajsblöjor per dag och jag kan pusta ut. Testade gröt för första gången i fredags och hon gillade det. (Tillägger att gröten innehåller mjölk men inga utslag runt munnen för det. Lucas fick stora nässelutslag på stubinen.) Hon gapade till och med och hade jag inte varit så rädd för att övermata henne så hon får ont i magen, hade hon nog kunnat ätit sig riktigt mätt. Morgonmålet kan nog snart vara utbytt och det är dags att gå till nästa steg. Jag tänker så här:

Frulle: Gröt
Lunch: Tutte
Middag: Puré (den enda hon gillar hittills är majs)
Kvällsmat: Tutte
Och sen två mål på natten då. Sen är det väl lunchmålet som får bytas och sist men absolut inte minst kvällsmaten (som jag bävar lite inför).

Vad tror ni om det? Det är svårt sådant här. Jag vill ju liksom skynda långsamt och känner inte stress inför att sluta amma. Vill ju inte att hela processen ska "backfire". Det är ju inte direkt så att man har jättemycket kött på benen heller för även fast man gjort det en gång förut är ju alla barn olika. Lucas gillade puréerna direkt, väldigt matglad, och kunde utan vidare dricka ur nappflaskan. Leia däremot har varit skeptisk mot både matpuré och fruktpuré och kan inte alls ta flaskan..än. Köpte "snuttar" som var för bebisar från 2 månader. De var något mindre och jag tycker nog att det gick lite bättre för Leia att dricka vatten ut dem. Skam den som ger sig!

Leisingens rum in progress

Ännu har hon inte fått flytta in den lilla Fian. Jag gillar att ha henne bredvid mig på natten och det känns ju jobbigt att behöva springa genom hela huset då hon fortfarande äter två gånger per natt. Men snart är det nog dags. Vi stör henne också om natten när pappan snarkar och jag rör på mig hela tiden. Dessutom har ju Super-Jonte varit här och delat med sig av sin kunskap och fyndiga lösningar. Vad skulle vi ta oss till utan den driftiga mannen i våra liv? Nu har Leia en dörr till sitt rum. Det är ju fantastiskt och fint blev det också. Lite småpill kvar för att det ska vara helt färdigt men vi kan ändå skryta om att ha en funktionsduglig dörr upp till rummet på "våning två".

Hösten är ett faktum

Ja, nu är det höst. Inte bara i mitt bröst utan också ute i trädgården och inomhus om mornarna. Det är kallt! Jag kräks på alla eklöv därute och förbannar de dagar som regnar bort. Men jag myser i värmen från braskaminen och kurar gärna i soffhörnet i kvällsmörkret. Hösten har sina "ups" and "downs" så att säga.

Nu har vi i alla fall lyckats rusta pojkvaskern för höstens kalla vindar. Ett besök i stan idag resulterade i ett par varmfodrade stövlar av märket "Tretorn". Japp. Har man en gång ägt ett par "Tretorns-stövlar" är det svårt att köpa nåt annat. Låt oss säga som så att man vet vad man får och det är KVALITET. Visserligen är priset en smula högre men det är det helt klart värt. De håller verkligen för allt och lite till. Storlek 29 fick det bli men i vinterkängorna som vi ska köpa kan det kanske bli storlek 30. Jordens största fötter har han min son. Eller ja..snart lika stora som mina i alla fall (storlek 36).

I fredags var jag även i väg och hämtade ut ett paket på ICA i Sörping. Supersnygga och väldigt mysiga fleecefodrade regnkläder i härliga färger. Trots Lucas trumpna min när han öppnade paketet, som han trodde innehöll nåt annat, är jag mycket nöjd med det inköpet. 400:- för både jacka och byxor och de satt verkligen perfekt. Nu hoppas vi att de håller väta som utlovat.

Yahoo

Yeah! Två dagar med promenad. Äntligen. Sen att jag fuskat på andra håll är en annan sak..höhöhö.

Den tryter

En veckas vila har nu passerat. Det började med att jag fick tokont i ryggen, sen blev det feber och efter det sjuka barn. Nu är det bara motivationen som tryter. Jag hade hoppats att jag idag, ny vecka, skulle känna mig pepp på att bege mig ut, iaf på en promenad. Men icke. Nya tag imorgon.

Bajseriet

Jag har ont i huvudet och ont i nacken. Tror at det är någon form av spänning som satt sig där och irriterar. Kan vara så att det beror på att jag ägnar en stor del av min vakna ti åt att oro mig för olika saker. Var all denna oro (till viss del obefogad) kommer ifrån vet jag inte men det är jobbigt i alla fall. Värst är det när det kommer till Leia. Jag oroar mig konstant för oliak saker. Mest handlar det om allergi..är rädd att hon ska vara allergisk utan vår vetskap. Att hon ska må dåligt i onödan eller så. Nu har vi så smått börjat med lite smakisar. Det går sakta men säkert. Hon är ingen naturbegåvning på det här ,ed att äta och nappflaskan fattar hon inte alls. Vi får se om jag hinner sluta amma så pass att jag lyckas åka och jobba över julborden på jobbet. Jag hoppas det. Men nu har Leias mage börjat bete sig märkligt. Tror inte det beror på smakisarna just men det blir i snitt sex bajsblöjor om dagen. Nu även nattetid. Fruktansvärt irriterande. Hon verkar inte ha ont eller så men rumpan har blivit blossande röd av allt bajseri. Idag ringde jag Inger på BVC. Mest bara för att rådfråga. Hon kan konsten att lugna en orolig själ. Hon trodde att magen fått sig en känga av Leias förkylning..för förkyl har hon varit. Riktigt slemmig. Nu hoppas vi att det rättar till sig annars skulle vi höra av oss igen i slutet av veckan.

Slut för året

I helgen har vi avverkat våra sista kalas för i år. Fullt ös både fredag och lördag. Vi tackar alla medverkande och Nichlas tackar ödmjukast för alla gåvor. Jag tycker nog allt att han blev lite bortskämd. Extra roligt att lillkusinen Liro kom på besök till Klarsjön..för här har han aldrig varit.

Nu blickar vi framåt. Nästa år blir ju Nichlas 30 år och då kan det kanske eventuellt bli lite "party" i form av maskerad. I alla fall om jag får bestämma.

Pappan

Grattis pappan som varit 29 år i ett dygn snart!

Smakisen

Första smakisen - check!
Potatis och palsternacka. Smarrigt värre.

4 månader..

...Igår, blev denna (inte längre så lilla) tjej. 7270 gram tung och 63,5 cm lång var hon idag när vi var på BVC.

(Lucas vägde 6990 gram och var 63,2 cm vid samma tidpunkt)

Fyra månader med allt vad det innebär. Jag är lite kluven till det här med smakisar och att sluta amma. Med Lucas var det så självklart liksom men denna gång tycker jag att Leia är så liiiiten fortfarande. En bebis. Nog ska väl hon fortsätta med tutten? Amningen är ju rätt behändig också. Att slippa släpa med sig diverse saker så fort man ska åka hemifrån. Samtidigt är det ju roligt att introducera nya saker för henne. Och jag ska ju sluta amma. Det blir ju skönt det också på ett sätt. Dessutom ska ju jag jobba i december. Vill bara inte att hon ska bli stor för snabbt...

Hemlighetsmakeri

På onsdag fyller Nichlas år. Det innebär att jag har lite hemlisar på gång. Det känns kul. Extra kul när han är så nyfiken. Nu hoppas jag bara på att presenten faller herrn i smaken..men det ska den nog göra!