Billis

Möt Lucas nyaste kompis...Billis! Visst är han bedårande? Vi är förresten inte helt säkra på att det är en han. För Lucas valde ut en grön klänning och ett par rosa glittriga stövlar till Billis i affären. Ibland är det en flicka men rätt som det är är det en pojke. Först fick hon namnet E. Men även det ändrades när vi kom hem. Nu heter nallen Billis och den är jättesöt. Han/hon kommer från nallefabriken i Mirum som för övrigt är ett riktigt paradis för en som är svag för mjukisdjur. (JAG!) Jag skulle lätt kunna göra av med en förmögenhet därinne om jag bara ägde nån. Lucas hade lyckan att få välja sig en nalle då han fick presentkort i julklapp av mormor och morfar och det var riktigt spännande i fabriken. Och vem vet? Kanske kan Billis få sig nåt nytt till sin garderob då Lucas fyller år.

Något fel är trasigt

Ja, nu är det så här dumt igen att jag inte kan lägga upp några bilder här på bloggen. Då känns det inte alls lika lockande att skriva nåt heller. Det är därför det varit lite tunnt med uppdateringar på sista tiden. Eftersom Nichlas jobbar kväll den här veckan kan jag inte få hjälp förrän tidigast på fredag heller. Men misströsta icke..jag ska inte ge upp!

Tillbaka

Nu är vardagen tillbaka. Jag har jobbat hela dagen, vilket faktiskt kändes helt okej. Det var inte så mycket gäster men eftersom jag varit borta ett tag fanns det rätt mycket att fixa med ändå. Sådana saker som jag i vanliga fall sköter och som inte blir gjorda när jag är borta. Det slarvas en del tyvärr. Lucas har varit på dagis också och jag tror att han tyckte det var roligt för det var svårt att få hem honom. Han lekte som bäst med sin bästis när jag kom och när vi skulle åka ropade Jakob: "Lucas! Du glömde nåt!" Och så sprang han fram till Lucas och gav honom en puss och en kram:) Sötnosar!
Nu har vi varit hemma i en och en halv timme och Lucas har spenderat halva tiden med att tjuta och ligga på golvet och rulla. Ja, det är jobbigt att vara på dagis minsann och det är jobbigt att komma in i gamla rutiner igen. Inte minst för mig...

Ett förtroende

I förrgår hade vi nöjet att få ta hand om Mille medans hans mamma och pappa gick på bröllop. Halv två kom han till oss och halv ett (på natten) kom Sofia och hämtade honom. Det var spännande att få ha två barn på en gång. Visst har jag haft barnen i Luddingsbo mer än en gång men aldrig Lucas tillsammans med en bebis. Och det gick bra. Mest för att Mille är så snäll och lätt att ha att göra med. Han gnällde inte en ända gång och somnade snällt i vagnen när det var dags att sova för kvällen. Lucas var mäkta stolt över att han barnvaktat så bra och jag är stolt över att fått förtroendet att ha hand om lille Mille-bebisen. Det är något vi ser fram emot att få ha flera gånger.

Knarkar

Nu har jag ätit värktabletter every day fjorton dagar tillbaka. Det kan verkligen inte vara sunt. Idag har det varit en sådan här dag då jag nästan inte stått ut. Jag var till o med tvungen att gå och lägga mig och vila på förmiddagen och låta stackars Lucas leka på egen hand. Det är bihålorna som spökar och alla ni som haft problem med dessa vet att jag talar om en outhärdlig molande smärta. Det känns som halva ansiktet ska ramla av och det dunkar under ögat, över ögat, i tinningen och näsan. Jag är öm i hela käken och det känns som jag har jordens tandvärk. (hoppas jag inte har hålk i tanden också utan att det faktiskt beror på bihålan) Snoret rinner inte ur näsan utan tar andra hållet och rinner ner i svalget istället..det smakar ruttet och en gult och grönt och rött till färgen. Som tur är hjälper mina piller och jag får väl fortsätta knarka ett tag till tills des behagar att ge med sig.

Lill-jul

 

Förra veckan firades det lilljul här hemma i Klarsjön då Theo och Jonathan kom på besök. (självklart föräldrarna också) Vi, som tröttnat på allt vad julmat heter bjöd istället på vaniljbullar och glass med hallon. Kul var det och härmed förklarar jag allt julstök som slut! På söndag åker granen ut och sedan blickar vi framåt mot våren.

Dagen efter

Det är en sådan här dagen-efter-känsla i min kropp idag. Trots att jag inte drack en droppe alkohol igår så känns det som om jag haft en helkväll. Det hade jag ju visserligen fast på jobbet. 15 timmar fick jag ihop innan jag gick hem. Känns okej med tanke på att jag fick dubbelt betalt. Men det blev inte många timmars sömn. Det känns nu. Kjöllam börjar närma sig åtta och Lucas har precis lagt sig. Jag har nickat till i soffan femton gånger. Nu ska jag läsa lite i min bok innan jag ger upp för dagen. Imorgon väntar jobb för Nichlas och Lucas och jag ska bara vara hemma o njuta.

Gott nytt år på er! Hoppas ni hade en riktigt trevlig afton igår. Vad gjorde ni förresten?