Jag fortsätter mitt liv med min fitbit på armen. Jag tycker fortfarande, så här efter ett halvår, att den är fantastisk! Nu har jag kommit igång med "löpningen" litegrann också. Vet inte om man kan kalla det löpning men nåt i den stilen i alla fall. Och jag gör framsteg. Igår tog vi en sväng till Kottebanan för att låta mig springa "femman". De andra stannade och mumsade matsäck så länge. Nu springer jag 5 km på under halvtimmen utan problem och det var ju dit jag ville nå. Önskar dock att flåset skulle vara lite bättre. För det känns fortfarande som om jag ska krevera mer än en gång i spåret. Men skam den som ger sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar