Nu är det gjort. Det obligatoriska doppet i sjön innan vi går in i maj månad. I år ägde det rum den 29:e april. Precis vid målsnöret kan man säga. (Förra året var det varmt ute och då badade jag den 27:e april). I år var vattnet isande kallt men jag doppade mig två gånger. 10 grader. Kan det varit så pass kallt? Det kändes som så i alla fall. Innan doppet sprang jag tre kilometer. Bara för att jag skulle vara varm och svettig innan det var dags, för ute var det fryskalla vindar. Heja mig!
Den 12:e april var datumet när jag hade en hyfsad natt sist. De sista två veckorna har varit totalt värdelösa. Vi har varit vakna i flera timmar jag och Leia. Hon skriker och tjuter när jag inte är hos henne och går jag upp då bara tramsar hon och vägrar sova. Jag har tagit upp henne, fler än en gång, trots att jag vet att det inte är bra. Vi har suttit i soffan men det har ändå dröjt innan hon somnat om. De två senaste nätterna nu har varit okej. Jag trodde det vänt. Men nu ligger jag är igen och klockan är snart ett. Frustrerad. Ett väldigt bra ordval. Minst sagt frustrerad. Vad har hänt? Kommer det gå över eller är det så här det ska vara nu tills hon blir tonåring? Jag pallar inte. Jag dör lite. Leia har sovit gott i säkert tre månader och så nu plötsligt har det vänt. Hjälp mig! Skona mig! Innan jag kreverar..
Nu är det alltså gjort och vi kan bocka av det på "måste-göra-listan". Vi har tvättat och oljat in altanen. Det blev jättefint och imorgon åker således utemöblerna fram. Härliga tider. Känns skönt att det är avklarat. Rollern på pinne funkade bra för Nichlas. Han kan ju inte stå på knä ännu så att pensla var för honom omöjligt. Däremot gick det åt lite mer olja då det rann rätt mycket olja emellan springorna i trallen. Jag oljade dock med pensel på sidorna. Nu ska vi slippa stickor i rumpan hädanefter. Vi har också investerat i en rejäl dynbox att förvara leksaker, sparkcyklar och annat i. Den ska få stå på altanen så att grejerna är lättillgängliga för barnen. Och så blir det lättare för Lucas att STÄDA ute. Nu är det lite si och så med den saken och det ligger prylar utspridda här och var på gräsmattan. Det blir det ändring på med hjälp av Herr Dynbox.
Äntligen. Man kan sägs mycket om det skrala utbudet av glassar i frysboxen när det kommer till mjölk- och äggallergi. Det har blivit hutlöst många Piggelin för Lucas del vill jag lova. En och annan Calippo cola har också gått ner förstås. Men se upp! Det står att de "kan innehålla spår av mjölk" men hittills funkar de för oss i alla fall. Två glassar för mitt stackars barn att välja på. Därför känns det extra kul att Lucas idag fått äta strutglass med vanilj och choklad. Kanske kan man med gott samvete mumsa i sig en daimstrut i hans sällskap nu. Den gick hem i alla fall för den tog slut i ett nafs. Struten delades dock med två envetna duvor.
Tre veckor sedan vi var hos Erland och farmor sist. Inte okej om man frågar Lucas såklart. Igår gjorde vi därför slag i saken och åkte dit på eftermiddagen. Denna helg har varit fullproppad med måsten. Vi har tvättat altan, klippt gräs, varit på simskolan och shoppat upp pappans lön. Men igår tog vi oss som sagt en sväng till Gata som ett litet avbrott. Väl där fikade vi på medhavd fruktsallad och efter det önskade Lucas en promenad i skogen. Helst ville han ha farmor för sig själv förstås, att bara han och hon skulle gå, men efter lite övertalning fick vi andra också hänga med. Det är vackert i skogen. Vi såg massa gullvivor som det kliade i fingrarna efter att plocka. Leia testade att bita på lite kottar medan hon satt nöjd i sin vagn. Farmor visade oss till "hennes" vattenfall och där fanns det ihåliga "sockerdricka-träd" och en liten grillplats med tillhörande vindskydd. Jättemysigt och nästa gång ska vi ta med saft och bullar och kaffe dit har vi bestämt!
Idag har det varit en sådan här dag då allt känts jobbigt. Leia har sovvägrat. Både natten som var och under hela den gångna dagen. Lite gnäll och väldigt mycket tid har gått åt till misslyckade sövningsförsök. Jag har varit tvär och sur helt enkelt. Trött och slö. Jag har inte gjort mycket produktivt trots att listan är lång. Vädret har varit sådär och inte alls lika inbjudande som föregående dagar. MEN ibland får man faktiskt fuska. Ibland får man vara slö och ligga på soffan och glo. Jag har till och med totalt ignorerat fitbiten på handleden under hela dagen. Nu hånflinar den åt mig. Jag är bara halvvägs med dagens steg. Men idag är det en sådan dag...en dag då jag struntar i allt vad stress och press heter. (Helst skulle jag vilja bädda ner mig i sängen med en stor påse godis, sova, titta på film och svulla. Men nån måtta får det vara. Att ta ledigt från att vara morsa går ju inte. Och det vill jag ju inte heller. Lagom mycket fusk är bra. Det får inte gå över styr.)
Hösten som kommer är väldigt oviss för oss här hemma. Det var meningen att jag skulle börja jobba 1:e september efter att ha haft semester samtidigt som Nichlas under augusti månad. Nichlas skulle sedan vara hemma augusti till årsskiftet. Nu står han utan jobb utan att vi ens har fått rätsida på hur lång uppsägningstid han har. Två månader? Eller fem? Facket är sega på att hjälpa trots att vi betalar så mycket pengar varje månad. Nu söker Nichlas jobb till höger och vänster. Vad händer med pappaledigheten om han faktiskt får en anställning? Eller vad händer om företaget han jobbar för blir sålt? Får han fortsätta jobba då? Vill han det? Det skulle ju underlätta. Ingen vill ju anställa nån som ska börja med att vara hemma i fem månader. Alternativ ett är att vänta med att söka jobb..Men då är han inte berättigad till att stämpla vilket han eventuellt blir tvingad till i sommar. Alternativ två är att söka jobb, hitta jobb och börja direkt. Detta medför i sin tur att barnen måste börja förskolan redan 1:e september. Jag har dock 30 dagar kvar av min föräldraledighet vilket gör det möjligt för barnen (Leia) att vara hemma till 1:e oktober åtminstone..om jag kan vara hemma en månad till vill säga. Då är hon 16 månader. En liten plutt. Kunde jag skulle jag låta henne vara hemma tills hon är tre. Jämför man med Lucas är Leia fortfarande väldigt liten. Hon håller precis på att komma underfund med hur man gör när man kryper. Hon är snart 11 månader men har inte varit intresserad förrän nu. Hon visar ingen vilja på att lära sig att plocka med maten. Den rör hon inte. Det ända hon håller i är majskrokar. Visst händer det mycket på fem månader men hur ska jag kunna lämna ifrån mig denna lilla tjej till förskolan med gott samvete? Och hur ska jag kunna be min chef om en extra månad ledigt med gott samvete? Tur är att Nichlas fått vara hemma så mycket med barnen ändå pga sjukskrivningen. Annars hade han ju missat sin ledighet totalt. Hans SGI (som är grymt hög) behåller han ju dessutom bara tills Leia fyller två. När ska han kunna plocka ut den om han är ny på ett jobb? Frågorna är många och ångesten är stor nu när jag precis klickat färdigt på ansökan om barnomsorg till Leia. Dessutom har jag ansökt om "vanlig" plats till Lucas istället för "allmän". Som tur är så var de på kommunen i alla fall väldigt tillmötesgående och trots att vi blir tilldelade en plats från 1:e september är detta datum ej hugget i sten. Vi har fått tillåtelse att flytta fram det vid behov. Hur mycket vet jag inte. Som sagt..Det här med att inte ha kontroll över situationen (läs livet) är inte min grej!
Livet är fullt av upp och nedgångar. Det är svårt (får nån som jag) att låta bli att oroa sig. Med min mammaledighet som lider mot sitt slut och Nichlas ändrade arbetssituation och allt därtill är det i min själ totalt kaos. Det är stunder som dessa som mina barn har en STOR roll i mitt liv. De är min livsglädje och min passion. Det är de som gör att mamma inte går sönder och faller i bitar. Mina två sötungar som gör livet så mycket lättare. Utan dem ingen Elin. Så länge de mår bra har jag inget att klaga på...egentligen!
Kusinisarna fick tillfälle att klämma och känna på varandra idag. Lite hårdhänt och med skräckblandad förtjusning. Felix, som redan kan gå och verkar "äldre" än Leia, invigde med att trycka ett litermått i huvudet på sin yngsta kusin. Haha. Efter det blev hon lite reserverad men gav igen senare. De är så söta tillsammans.
Besvären med den lilla magen fortlöper här hemma. Natten har varit relativt lugn dock. (Om man räknar bort att Lucas haft mardrömmar och sprungit upp och ner några gånger. Är det inte det ena barnet är det der andra.) Igår ville Leia inte alls sova. Det kan ju såklart ha flera orsaker men det känns som ett mönster. Till slut fick jag nästan hålla fast henne i vår säng med släckt lampa..och då gav hon upp. Lilla hjärtat. Extra tufft när Nichlas jobbar eftermiddag och inte är hemma vid nattningen. Men det är ju övergående men det är en helt annan historia som jag inte tänker dra nu. Det är för jobbigt att tänka på!
Nu kör vi katrinplommon och vatten i mängder så hoppas vi på att det ger med sig. Jag är helt ny på det här med hård mage..Lucas har aldrig haft det..nånsin.
Det här med tarmsystemet och våra magar är ju ett mysterium. Jag vet massor med folk som har problem med magtrakten utan att egentligen veta varför. Magen får man ju även ont i när man är nervös eller orolig. Mycket märkligt "organ"..
Nu varnar jag alla icke-föräldrar för lite bajsprat. Nåt man blir väldigt van vid när man har barn som är små.
Inatt har Leia betett sig märkligt och jag tror att det beror på just magen. Imorse krystade hon ut en stenhård boll som fastnade i rumpan och blev så ledsen. Vi var vakna större delen av natten. Hon var inte ledsen utan skrek liksom som om hon var arg. Trots att hon fick sitta i mitt knä. Hon vägrade maten förut men jag lyckades få i henne en liten burk katrinplommon nyss och hoppas det ska hjälpa. Tre blöjor med hårda pluttar under dagen och maten rinner liksom över åt andra hållet lite då och då och kräkas är nåt hon gör ytterst sällan annars.
Ja. Jag är trött idag i alla fall. Håller tummen för att det rättar till sig så att vi båda får sova ordentligt inatt.
Idag är det storm och vad passar bättre än att flyga drake i storm? Det var verklige roligt och funkade bättre än det nånsin har gjort. Och tro mig. Vi har försökt massa gånger! Vi hade så roligt att Lucas tappade greppet om draken. Den bor numera högst upp i en tall här ute på allmäningen. Snöret hamnade i tallen bredvid. Så kan det gå. Förhoppningsvis ska vi få ner den när den värsta vinden mojnat...hur nu det ska gå till.
Vet ni vet ni vet ni? Jag har köpt ett par jeans. Visserligen ett par billiga h&m-jeans men ändå. Jag fick dessutom gå ner fyra storlekar och har nu en storlek jag nog aldrig haft förut. Det känns ju bra. Som grädden på moset fick jag hem en BH idag. En dyr, fiiiin och skön BH som jag valt ut med min mammas hjälp. Jag har inte ägt nån ordentlig BH på...ja..kanske aldrig. Helt nytt för mig och jag tror jag kan vänja mig!
Det är så härligt att Nichlas ben blivit så pass bra att han faktiskt kan hänga med ut på lite äventyr då och då. Idag blev det en sväng till "jobbträdet" på eftermiddagen. Det blir en promenad på 2.5 km. Man blir lite impad av att Lucas knatar på hela vägen utan gnäll på de små benen. På vägen stötte vi på Herr Padda som vi var tvungna att hälsa lite på och helt plötsligt svischade grannen förbi på sin löprunda. Inget är nånsin tråkigt här ute i Klarsjöskogarna! Leia åkte på min rygg i bärselen. Min pucklade rygg gillade det sådär men Leia verkade nöjd. Hon testade också att kasta sig bland ljung och blåbärsris ett tag. Det gick hem det med.
Idag har vi gjort en av de saker jag tycker hör våren till. Vi har varit och lekt vid Kottebanan i Sörping och till detta tillhörande korvgrillning och Festis. Här snackar vi vårbestyr! Nu känns det att livet börjar på allvar. Jag ääälskar den här årstiden och känslan av att nu blir det bara bättre och bättre. Igår kom studsmattan upp också. Trots det knasiga nätet, som var det enda som fanns att köpa år 2015, så blev den succé. Lucas är lycklig.
Lucas ja. På tal om honom. Han är inte hemma för tillfället och klockan är över 21. Han är på sleep over i Luddingsbo inatt och vi här hemma har förfärats över hur tyst det var i huset sen han åkte. Nej. Det gillas inte. Skönt att han kommer hem imorgon igen.
