Min förlossningshistoria

Ja det här med att föda barn..det har väl egentligen "skrämt" mig liteunder hela min andra graviditet. Ni som känner mig vet ju att min första förlossning inte var något vidare. Lucas blev stressad och hans hjärtljud försvann redan innan mina krystvärkar kom igång så de fick dra ut honom med sugklocka. Det blev ett himlarns hallå med yttre press och barnläkare och grejer. Samtidigt har jag väl tänkt att det knappast kan bli värre när väl förlossning nummer två kör igång.

På onsdagen gick jag och Lucas på en promenad. På nåt märkligt vis så gick jag och tänkte "den här promenaden kanske sätter igång förlossningen". Som om jag visste att det skulle bli så i mitt undermedvetna liksom. Men det var ju sju dagar kvar till beräknad förlossning så jag tänkte inte mer på det. På morgonen på torsdagen vaknade jag runt klockan 4. Ja. så som jag gjort de sista två månaderna. Men just denna morgon hade jag lite ont i magen. Liksom som lite molande värk..mensvärk. Jag kunde INTE somna om utan låg i soffan och verkligen kände efter. Kunde det vara på gång? Klockan sex ringde Nichlas klocka och i samma veva vaknade Lucas. "Det kan bli så att du får åka hem från jobbet idag" sa jag till Nichlas. Men jag var fortfarande inte säker på om det var förlossningen som var på G. Nichlas åkte till jobbet och jag körde Lucas till förskolan. Värken blev lite kraftigare och mer regelbunden när jag kom hem. Klockan var då 9.30. Nu fick jag snart börja "flåsa" mig igenom smärtan. Jag hade en tanke på att följa med pappa oh handla som vi bestämt dagen innan men det tyckte han var en dum idé.

Klockan 12 laddade jag ner en värkklocka på telefon. Nu hade jag värkar var 5:e minut och de varade i ca 60 sekunder. Nu kände jag nog på mig att bebisen skulle komma..i alla fall inom ett dygn. Jag packade iordning BB-väskan så smått.

Klockan ett börjar Ellen Degeneres show, mitt favoritprogram, men vid det här laget gjorde det så ont att jag inte klarade av att titta. Jag SMS:ade Nichlas och bad honom hämta Lucas och komma hem. Nu gjorde det ryyysligt ont och jag kände att det nog var bäst att vi åkte in. Jag ringde pappa som kom och hämtade Lucas hemma hos oss. Nichlas packade det sista i väskan och sen drog vi.

Kvart i tre anlände vi till förlossningen. Jag fick stanna ett tiotal gånger på vägen upp i hissen för att andas mig igenom smärtan. Illa mådde jag också. När vi väl kom in på förlossningen hade de inget rum åt oss direkt utan vi fick sitta ner i "väntrummet". Det kändes som vi satt där i en evighet. Strax före klockan tre blev vi hämtade och visade till vårt rum. Sköterskan ville att jag skulle kissa i en mugg men det gick ju inte. Jag hivade mig upp på britsen och de kopplade in mig. Nu var klockan 14.59. Fem värkar senare började det trycka på som attans. Nichlas kastade sig upp från sin stol och tryckte på knappen. Barnmorskan Jonna kom in och konstaterade att jag precis haft min första krystvärk. Hon lyckades få av mig brallorna och klockan 15.14 exploderade vattnet  och tre krystvärkar senare ar hon här. Vår lilla bebis. Född 15.20 och skrek som attans. En liten tjej. Tänka sig!

Förlossningen blev verkligen toppen och efteråt hade jag massor med energi. Häftig känsla att få pressa fram sitt barn. Fantastiskt och nåt som jag skulle kunna göra igen. (Fast vi ska ju inte ha fler barn=)