fredag 5 december 2014

Spara och Slösa


Hej! Jag heter Spara och 2010 gifte jag mig med Slösa. Vi har det rätt bra här hemma. Bor i ett hus, som vi själva äger, har fasta arbeten och tjänar väl inte sämre än nån annan i samma bransch. Vi är lika på många sätt jag och Slösa. Vi kompletterar varandra på de flesta plan och har samma värderingar i livet. Vi håller varandra om ryggen i vått och torrt och ja, vi skulle nog gå genom eld för varandra och våra barn. MEN!! på ett sätt är vi ljusår ifrån varandra och detta kan skapa oro (hos mig) och irritation (hos Slösa). Jag vet inte när men någonstans på vägen till vuxenlivet blev jag nojig över att spendera pengar. Jag älskar att lägga pengar på hög men får nästan ångest över att göra av med en ynka liten krona. Detta gäller självklart inte sådana saker som kläder och mat till barnen, för det är ju viktigare än något annat. Däremot skulle jag klara mig alldeles utmärkt utan dyr teknik eller massa flådig inredning. Jag avskyr oförutsedda utgifter. Det ger mig hjärtklappning. Värst är det när något "obetydligt" går sönder. Något obetydligt men ändå nödvändigt. Som till exempel bilarna. De klarar man sig ju inte utan och går de sönder får man ju snällt lämna in dem om man har tummen mitt i hand som jag och Slösa. Slösa är raka motsatsen till mig. Han älskar att spendera pengar. När lönen kommit bränner pengarna i fickan och Slösa kan knappt bärga sig tills han får komma till stan och handla sådant han sedan länge bestämt. Slösa älskar märkesgrejer och är något utav en tekniknörd. Nu har både Spara och Slösa lugnat ner sig något med sina olika egenheter ska tilläggas men det är en bit kvar innan vi möts på halva vägen.

Idag gick min och Slösas TV sönder. Eller ja, egentligen är det ju MIN gamla TV som jag fick av pappa Spara när jag fyttade hemifrån 2006. TV:n har gjort sitt sedan länge det har jag ju vetat om. Det är svarta "brännmärken" i bilden och ska man sätta på den så flimrar den i en halv evighet innan bilden hoppar igång. Imorse tittade jag och Lucas på julkalendern och TV:n var sedan igång hela förmiddagen. Helt plötsligt sa den hejdå och stängde av sig. Den flimrade och flimrade och flimrade. Ingen bild. PANIK! Men jag trodde den skulle hoppas igång och vi lämnade den som den var och åkte till stan. Några timmar senare anlände vi hem men TV:n var fortfarande DÖD. Attans! Slösa kastade sig i bilen och åkte och köpte en ny och nu sitter vi här med ännu en kredit på halsen. Jag är visserligen glad åt den nya TV:n och det är roligt att Slösa är som ett barn på julafton men jag kan inte låta bli att noja. Det är bara sådan jag är! TV:n köpte vi till nedsatt pris, 4000:- billigare än vad den varit och vi har ju suktat efter den i säkert ett år. Och vad gör man? En TV måste man ju ha...eller?! =)

3 kommentarer:

Sofia sa...

Ha ha ha, vad roligt skrivet! Eller alltså, inte att TV:n gick sönder, men du beskrev det så skoj.

Sara sa...

Lagom är bäst, tycker jag. Men varför lägga pengarna på hög? De är ju till för att användas... Här blir det snart ny bärbar dator. Till barnen och mig. För pappas dator är tabu. Och så kanske en ny torktumlare. För igår började den gnissla som tusan. Men sådana saker är ju roliga att köpa. Ja, allt är nog roligt egentligen. Fast inte när värmepumpen gick sönder. Det sved även i mitt slöasarhjärta!

Elin sa...

Tänk om du och Nichlas skulle bo ihop...katastrof😅