Nu är vi alltså igång jag och min man och har så varit i ungefär två veckor. Vi känner oss duktiga men än så länge har det inte visat några resultat på vågen. Men det är inte bara det som räknas. När man gör framsteg i spåret känns det faktiskt riktigt bra trots att midjemåttet inte blivit mindre. Ja, jag pratar alltså om vår löpning. Jag har svårt för alla dessa uppförsbackar i SOK. De sinkar mig en del men det går bättre nu än vad det gjorde de första gångerna. Här hemma har jag också sprungit. Det är lättare. På "plan" mark utan monsterbackar orkar jag springa nästan hur långt som helst. Sist blev det 6 km. Inte illa för en gammal kärring som födde barn för tio veckor sedan. Nichlas är verkligen hurtig. Det är kul att se honom motiverad till att röra på sig. Det går bättre nu när han har inhalatorn. Han cyklar till och med till jobbet på morgonen!
Självklart kan vi bara springa en och en då någon måste stanna med barnen. Då passar vi på att leka i Kottebanan nåt som Lucas kommit att gilla väldigt mycket. Visste ni att Kapten Krok bor där i vassen och att det finns hajar och krokodiler där också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar