Skogstroll

Idag var det premiär för Leia att hänga åt andra hållet i selen..facing out så att säga. Det gick kanon. Älskar min sele! Den vi hade när Lucas var bebis var kass och jag minns att ryggen gick av. Men den här är underbar.  Jag och barnen var i skogen en dryg timme förut. Jag var Lloyd och Lucas var Sensei och Leia fick vara Nya (karaktärer från Lego Ninjago). Vi fiskade hajar och sov middag i mossan och självklart svärdade vi lite skelett emellanåt.  När vi kom hem blev Leia trött och somnade i selen. Sen hoppade jag och Lucas studsmatta.  En helbra eftermiddag med andra ord!

Elin Leia Berggreen

Nu är hon alltså döpt vår lilla tjej och det gick bra och enligt planerna. Liiite stressad och halvt hysterisk var jag nog för ett ögonblick men det var kanske befogat. Två gånger hängde inte nyckeln till församlingshemmet där den skulle..bara det kan man bli knäpp av när man åkt mer än fyra mil och inte kommer in. Men det löste sig till sist och fikat blev gott och nästan alla inbjudna kom. Leia var glad under ceremonin och log till och med åt prästen. Lucas hällde vatten i dopfunten och var sååå duktig. Sången var jättevacker (rörd blev både jag och min man) och Marcus gjorde ett utomordentligt jobb med dikt och hela konkarongen. Jag är så stolt över hela bunten, Leia fick mängder av paket och massor fina saker. Tack till alla gullisar som kom och firade Leias dag. Ni är guld värda allihop! (Extra tack till Tessan som hjälpte till med bakningen)

Nu har ju inte jag fått några bilder av någon från kyrkan och så än så de får jag återkomma med vis senare tillfälle.

Förberedelser

Idag har jag börjat baka till kakbuffen som Leia ska bjuda på på sitt dop. Ännu inga psykbryt..och då har vi hunnit göra både bullar och chokladbollar.  Fantastiskt!  Får se om det går lika väl imorgon.

Dop

På lördag smäller det. Då ställer vi till med dop ute i St Anna för vår lilla Leising.  Det ska bli kul. Jag är inte nervös och ännu inte speciellt stressad. Känner jag mig själv rätt hinner jag nog bli båda sakerna innan det är dags. På fredag ska jag tokbaka hela dagen och vi ska dessutom hinna åka och duka så vi slipper det på lördag. Lucas längtar för på lördag ska han få använda sina nya kläder!

Höst

Sommaren fick verkligen ett abrupt slut. Nu är det verkligen höstlikt ute. Speciellt idag när det tokregnat och blåst kallt nästan hela dagen. Känns inte som om jag var riktigt färdig med sommaren.  Den var väldigt kort men intensiv kan vi säga..jag skulle inte ha nåt emot några veckors sommarvärme till.

Motivation

Nichlas skada gör ju självklart att det här med att springa och komma i form får vänta ett tag.  Förhoppningsvis läker han relativt snabbt och om sjukgymnastiken funkar bra och om han jobbar upp knäets muskler ordentligt så slipper han förmodligen operation. Och då dröjer det inte så länge innan han är ute i spåret igen. Vi hoppas iaf på det..att han kanske kan springa ordentligt innan årsskiftet.  Det är ju tråkigt att Nichlas inte kan springa då han verkligen var motiverad denna gång med flera mål uppsatta. Även jag har ju kommit igång bra men nu när skadan kom i vägen börjar även mitt sug efter att ge mig ut försvinna och motivationen tryter. Trots det har jag tvingat mig ut både idag och igår.  Attans pm jag ger upp!

Skadad

Ja det här med att komma in i rutinerna igen efter ett väldigt långt sommarlov får visst vänta ett tag. Verkar som vi får ha pappan hemma lite längre.  För han har spelat fotboll och slitit av ett korsband i knäet och fått en fnurra på ett inre ledband. Ajaj!  Vi tycker synd om honom och hoppas att smärtan avtar de närmaste dagarna. Sen håller vi tummarna för att sjukgymnastiken (som ska hålla på i 3 månader) hjälper så att vi slipper operation.  Extra trist nu när Nichlas kommit igång med löpningen ordentligt och faktiskt tycker det är kul.  Resultat har det ju gett också.  Men men..förhoppningsvis kan han börja springa vartefter igen. 

Förskolan

Nu ska vi snart åka till förskolan för första gången på mer än tio veckor.  Lucas verkar inte vara nervös trots att han bytt avdelning och grupperna inte ser likadana ut. Jag hoppas att kompisarna är där idag också och att de kommer ha roligt tillsammans!

Besiktad

Ja, nu är de sista spåren av graviditeten utsuddade och jag är besiktad och säkrad inför framtiden. Det känns skönt med samtidigt lite ledsamt att det förmodligen var sista gången jag fick träffa min barnmorska.  Men gynstolen kommer jag inte sakna och jag hoppas det dröjer tre år MINST innan jag behöver lägga mig där igen.

SOK-STUGAN

Nu är vi alltså igång jag och min man och har så varit i ungefär två veckor. Vi känner oss duktiga men än så länge har det inte visat några resultat på vågen. Men det är inte bara det som räknas. När man gör framsteg i spåret känns det faktiskt riktigt bra trots att midjemåttet inte blivit mindre. Ja, jag pratar alltså om vår löpning. Jag har svårt för alla dessa uppförsbackar i SOK. De sinkar mig en del men det går bättre nu än vad det gjorde de första gångerna. Här hemma har jag också sprungit. Det är lättare. På "plan" mark utan monsterbackar orkar jag springa nästan hur långt som helst. Sist blev det 6 km. Inte illa för en gammal kärring som födde barn för tio veckor sedan. Nichlas är verkligen hurtig. Det är kul att se honom motiverad till att röra på sig. Det går bättre nu när han har inhalatorn. Han cyklar till och med till jobbet på morgonen!

Självklart kan vi bara springa en och en då någon måste stanna med barnen. Då passar vi på att leka i Kottebanan nåt som Lucas kommit att gilla väldigt mycket. Visste ni att Kapten Krok bor där i vassen och att det finns hajar och krokodiler där också?

Vi suger ut...

...det sista av sommaren här hemma.  Min stora lilla 4-åring har snart varit hemma med mig (och pappa) i tio veckor. Han börjar bli lite rastlös och emellanåt är det svårt att sysselsätta sig själv.  Vissa dagar får jag agera lektant mer än andra. Men med en liten bebis är det ibland svårt.  Jag skulle vilja kunna klona mig.

Idag lyckades vi tajma in en liten promenad medan solen fortfarande lyste. Lucas var med på noterna och vi gick enda till hästarna och tillbaka...nästan helt utan gnäll. När nåt funkar blir man bubblig och lycklig in i själen!  Hästarna blev glada när vi kom och Lucas var modig.  Leia sov gott i sin vagn.

Vardagsstressen

It eats me alive.  Tur att jag är ledig ett år till så jag hinner med allt jag ska. Höhöhö!

Kusiner...

Felix född 1:e juni
Leia född 5:e juni

Getingar

I år är getingarna visst som tokiga. Många är de också. Otäcka och sluga och visst gör det ONT att bli stucken. Vi har massor precis utanför entrén här hemma. I vår husförsäkring ingår dock sanering av getingbon utan kostnad. De var härför en vecka sedan och sprutade. Dessvärre verkar det inte gett effekt då getingarna fortfarande är kvar. Där dessutom fler än nånsin. Nu har vi en svärm även på altansidan. Imorgon är det vi som ringer och ber de komma en gång till. Trist att man inte vågar vara ute!

Man kan skatta sig lycklig..

...åt att vi har drickbart, svalkande vatten här i Sverige.  Att detta flytande under finns, i nästan obegränsad mängd, i kranen i köket hemma.  Jag har aldrig varit speciellt förtjust i vatten. Det är först nu när jag ammar och det är hundra grader varmt ute, som jag kommit på att det är smarrigt.  Det är inte bara den bästa törtsläckaren utan också bra att fylla magen med när man inte bör äta mer. Mineralvatten får jag ju oftast låta bli nu för Leias lilla mages skull men en kanna kallt vatten med kanske apelsin eller citron i är nästan bättre ändå!

Grattis farmor

7 dagar har gått utan en enda sötsak. Det är någon form av rekord för mig som är en riktig gottegris. Nu ska dock graviditetsfläsket väck. Men igår fyllde barnens farmor 56 år. Då fick vi faktiskt fuska i oss lite tårta och det var smarrigt. Härligt väder hade vi också ute under körsbärsträdet. Dessvärre är getingarna värre än någonsin och så fort vi skulle börja fika flockades de runt oss. Det var både en och två som fick gå sitt öde till mötes. Leia fick träffa farbror Mathias för första gången och debuten resulterade i en helt överfull blöja. Så pass full att den rann över och en del av innehållet hamnade på farbrors tröja. Höhöhö!