torsdag 25 september 2014

Barnakuten

När Lucas var liten var vi ganska mycket på diverse barnkliniker och hos olika allergidoktorer. Igår var det minstingens tur att må dåligt. Leia betedde sig konstigt redan på natten till onsdagen. Hon vaknade och var ledsen, något som aldrig händer annars, och hon ville inte ha mat trots att jag erjöd. Istället lugnade hon sig och somnade om för att vakna några timmar senare hungrig. Jag tänkte inte mer på det förrän vi hade skjutsat Lucas till förskolan på morgonen. Då plötsligt blev Leia jätteledsen. Jag erbjöd mat även denna gång men hon ville inte ha. Trots att det gått mer än fem timmar sedan hon åt sist. Sen grät hon och grät och grät och grät. Hon använde ett skrik jag aldrig hört förut. Hjärtskärande! Hon spände sig i hela kroppen och blev illröd i ansiktet. Så höll det på..i två timmar. Då hade hon dåsat av några gånger, sådär bara i några sekunder, för att sedan rycka till och bli otröstlig igen. Jag väckte Nichlas, vi ringde 1177 och åkte sedan till barnakuten. Där togs det blodprov och urinprov och temp. Leia grät och grät och grät och började även bli väldigt slemmig i munnen. Så fort man ändrade ställning på henne spände hon kroppen och skrek i högan sky. Doktorerna var bekymrade och trots att sänkan inte var skrämmande hög (bara lite högre än normalt) och urinprovet inte heller var dåligt bestämdes det att vi skulle stanna på observation. Hon hade lite feber 38,1. Nichlas åkte hem för att packa väska åt mig och kvar var jag med mitt ledsna barn. Tror klockan var halv sex, då hade hon fått Alvedon en timme tidigare, hon helt plöstligt hängde över min axel och började snacka. Helt plötsligt gick det att få kontakt med henne. Det gick att lägga henne i famnen och prata med henne och hon log och bubblade. Som i en handvändning blev hon nästan sitt vanliga jag igen. Jag passade på att ge henne mat för doktorn hade tidigare varit inne på att sätta sond då hon inte ätit så mycket under dagen. Hon åt. Mycket. Länge. Mamman var glad. Sedan fick vi ett rum med säng och tv. Då bajsade Leia trots att hon bajsat dagen innan. Var fjärde dag är standard annars. Hon fortsatte att vara glad och de prover som togs såg bra ut. Hon blev svalare på skinnet också och somnade gott på framåt åtta. Idag har det varit vår vanliga tjej hela dagen. Hon kanske har varit lite mer "klängig" än vanligt men ändå glad. Vad det var som gjorde ont igår vet jag inte. Var det magen? Örat? Halsen? Mycket märkligt var det i alla fall och ofantligt obehagligt och jobbigt. Men slutet gott allting gott och vi är en erfarenhet rikare.

2 kommentarer:

Emma sa...

Men fy vad otäckt det låter, men vilken tur att det gick bra ändå! De där små är ju så hjälplösa när de inte kan tala om vad som är fel.. Det skär verkligen i föräldrahjärtat! :(

Elin sa...

Ja, verkligen. Känns lite jobbigt att fortfarande inte veta vad som var fel. Svårt när dom inte kan tala om..